Bättre än ettan, Eriksson får upp ångan i tvåan. Han är mycket duktig på att måla personer, att följa rollfigurernas liv är nästan grejen med Erikssons böcker. Som deckare betraktad är väl den här inget mästerverk, men jag kommer läsa mer Eriksson.
Som Uppsalait är det roligt att känna igen sig...