Blod rödare än rött , en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning av Arkan Asaad
2014 Norstedts Stockholm
”Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka” Albert Einstein”
I sin förra roman ”Stjärnlösa nätter” som bygger på Arkans egen historia, att bli bortgift mot sin vilja med sin kusin. Där beskriver Arkan hur släkten mer eller mindre tvingade honom/ Amár med utfrysningsmetoder, och då han tills slut inte orkade stå emot längre gick med på att gifta sig. Väl hemma i Sverige försöker han förhala ankomsten av sin fru och till slut rämnade allt och det blir skilsmässa, han blir förskjuten av alla och hans far tappade all heder av sin familj. Flera är efter började Arkan fundera över sin fars beteende, till slut efter övertalning fick han sin far att berätta sin historia. Det blir en väg till försoning och en ny bok.
Casim var en orolig själ och hamnade ofta i bråk. Hans dominanta mor ville få honom stadgad och gjorde allt för att få honom bortgift. Casim visade ovilligt upp sig för att få slut på allt tjat och till slut blir han förtjust i en mycket ung flicka Jamila och det blir giftermål. Mitt i alltihop blir Casim inkallad och hans unga fru är utlämnad åt svärmoderns tyranni som ofta uttryckte sig i rena misshandeln. Hans tid i det militära var milt sagt en mardröm och när Saddams krig mot Iran utbröt och Casim skulle skickas till fronten förstår han att detta krig inte går att överleva, han måste desertera och fly med sin fru och sina två barn. Det blir en dramatisk och livsfarlig flykt, som efter alla strapatser ändar i Sverige. Vad Casim inte vet och inte kommer att få vetskap om på länge är att hela hans familj fängslades, fick utstå tortyr, våldtäkt och vissa blir dödade.
Det här är en hemsk historia att läsa, Arkan har ett driv i sitt berättande som gör att det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken, han skyr inga ord, det är rakt på. Men för att klara av allt detta hemska var det nödvändigt att lägga ner boken då och då, det blev för svårt att ta in så mycket ondska.. Krigets fasa där den starkaste råder, förnedringsmetoder och våld, men också i hemmet för den stackars Jamila som får utstå sin svärmors hat och misshandel. Upprördheten bara växer ju mer man läser, inte ens i hemmet är det lugnt, där regerar Casisms mor och Jamila som själv blir mor utan att förstå att hon ens är gravid ger sig i sin tur på sin nyfödda flicka. I armén är det dagliga förnedringar och misshandel. Hur påverkar allt detta människor, kan man lägga det bakom sig? I Casims fall var det svårt och värre blev det när han fick vetskap om vad hans familj fått utstå för hans skull, han blev en våldsam far och make .Under läsandet tänker jag gång på gång , det här måste bara bli film och det verkar som om det kan bli så.
Vad jag tar med mig av denna berättelse är att det inte bara är flickor som blir tvingade till giftermål, vilket egentligen är ganska naivt att tro. Att hederskulturen sitter väldigt djupt det vet vi, att kraven att uppehålla familjens heder blir en lång kedja. Det blir en kollision mellan vårt sätt att tänka och mellanösterns starka familjetradition. Arkan Asaad berättar för att själv få förståelse och för att upplysa hur djupt dessa rötter sitter, men som han själv säger, inget vi kan acceptera. Så fler borde berätta och ännu fler borde lyssna.
Slutord av Arkan : Det viktigaste är inte vad du gått igenom, utan vad du gör åt saken.