Utan tvekan den bästa boken än så länge i år. Vansinnigt humoristisk, välskriven och engagerande. Berättad med stor berättarglädje. Jag tyckte mycket om skildringen av Irene, och är glad att hon lyckades med sitt "lilla" uppdrag.
Jag lyssnade på ljudboken och njöt av Anna Godenius mycket professionella uppläsning. Om alla uppläsare hade hennes berättartalang så skulle det alltid vara en njutning att lyssna på böcker- så är tyvärr fallet inte nu för mig. Jag hoppas på fler böcker i framtiden med henne som uppläsare!
Mitt slutbetyg blir en mycket stark 5:a till såväl bok som uppläsare!
Kan varmt rekommenderas av mig!

Betyg 5

Bibliotekarien Irene har varit gift med sin man Horst i trettionio år, barnen är utflugna och allt lunkar på. Men hon har tröttnat på sin man, hans egenmäktighet, spydigheter och nedlåtande syn på hennes intressen för läsning och trädgårdsskötsel. Han beter sig faktiskt som en riktig fähund och det är läge för skilsmässa. Men av någon anledning vill inte Irene skilja sig utan istället växer tanken på att göra sig av med Horst. När hon hittar en massa blytyngder i källaren får tankarna en mer konkret form. Bly dödar långsamt och förgiftningen är svår att diagnostisera. Med stor entusiasm och med hjälp av böcker från biblioteket lär hon sig göra blysocker eom hon sedan blandar i makens mat och kaffe. Hennes beslutsamhet växer i takt med att Horst blir sämre, men kanske krävs det starkare saker än bly för att hon ska nå framgång i sitt dödliga värv...

Blybröllop är en komedi med mörka undertoner och en sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning. Om det sen är roligt kan diskuteras, är det humor att plåga ihjäl en människa? Jag kan tänka mig att de som är trötta på sin partner kan se humorn i berättelsen, vi andra tycker bara att det är osmakligt. Irenes förvandling från grå mus till beslutsam dödsängel kanske tilltalar vissa feminister men jag tycker att hon har sig själv att skylla som låtit maken hunsa med henne. Hon är inte beroende på något sätt, har eget yrke och inkomster. Hon hade lätt kunnat satt ner foten om hans egoism eller begärt skilsmässa. Men det var "för enkelt" säger hon i boken, sanningen är väl att hon var ute efter makens pengar och livförsäkring...

Alltså inget för mig och jag kan återigen konstatera att humoristiska böcker antagligen är den svåraste genren för en författare att ge sig på.

Betyg 2