Malin syns inte. Hon är helt osynlig inför andras ögon. Tecknen syntes där redan i ettan och egentligen känner hon sig inte utfryst. Inte mobbad heller för den delen - hon bara finns inte till.
När klassens kung Gurra en dag sparkar en fotboll genom ett fönster så att splittret av glas yr mot Malin föds hon fram genom Gurras ögon. Från den dagen blir de två oskiljaktliga. Men alla gillar inte det såta paret som mest verkar ställa till förtret. Malin och Gurra får kämpa mot hela skolledningen för att få stanna kvar i samma klass.

Mycket fängslande kärlekshistoria som följer Malin och Gurra från första klass till femte. Pohl förmedlar här än en gång en oerhört kritisk syn på skolan. Jag tror att han gör helt rätt i att kritisera de vuxnas attityd mot barnen. Barn är lika mycket människor som vuxna, de kan vara riktigt jävliga mot varandra men också visa mogen förståelse och empati för utsatta. Vi får genom Malins ögon en annan syn på "bråkstaken" i klassen, ett perspektiv som säkert kan glömmas bort i konflikter. "Malins kung Gurra" är en oförutsägbar historia som mästerligt beskriver unga känslor. Ändå vill jag rikta viss kritik mot framställandet av huvudpersonens tankar som jag tycker verkar passa en 12 åring bättre än en 7 åring. Malin framställs som oerhört analyserande för en sjuåring och situationen i klassen där tjejerna mest verkar vilja skaffa pojkvänner och pojkarna använder ord som "fitta" känns mindre trovärdig - iallafall för barn i första klass! När Pohl låter Malin närma sig tio år känns sammanhangen en aning mer "normala". Jag tycker sammanfattningsvis att detta är en intressant bok, oavsett om man ser den som ett inlägg i skoldebatten eller en kärlekssaga i "Romeo och Julia" stil.

Betyg 4

jag läste den här boken när jag var liten, och tyckte verkligen att den var dålig. jag fick en obehaglig känsla i magen minns jag.

Betyg 1

Jag läste den här boken för många år sen, jag måste ha gått på sjuan, under min Peter Pohl-period. Tyckte att det där om att "sova i min hand" var så gulligt... Jag kommer inte ihåg det psykologiska i berättelsen (tar för givet att det var något djupt eftersom det är Pohl som skrivit den), bara historien, och det jag kommer ihåg är att jag gillade den.

Betyg 3