Verkligen en bra bok! Den är både lik och olik Haydens övriga böcker om barn med psykiska störningar. Den här boken handlar inte om Torey själv, utan om romanfiguren James. Man kan dock ana att James har en del av Toreys egna egenskaper och kunskape. Historien berättas på ett mycket fint sätt. Jag gillade mycket terapeuten James relation med pojken Conor och hans syster. Den var så mjuk och nära. Och hänsynsfull på något sätt. I början störde jag mig lite på att nutidsberättelsen varvades med Lauras berättelse om Torgon, tyckte rent av att den var lite långtråkig. Men tillslut blev jag lika intresserad av de båda parallella historierna. Slutet är klockrent! Och då menar jag helt klockrent!! Det fick mig att riktigt dra efter andan. På grund av det suveräna slutet var det nära att boken fick en femma i betyg!! Men det sammanlagda betyget är en fyra. Så, LÄS den här boken!! Typ NU!

Betyg 4

Den mekaniska katten tillhör Torey Haydens absolut bästa böcker, kanske för att hon själv inte figurerar i den. Istället är det en manlig familjeterapeut som är hennes alter ego. James som han heter träffar den autistiska Connor som inte verkar ha någon kontakt med världen annat än genom sin leksakskatt som utforskar allting runt omkring honom. James börjar dock misstänka att Connor inte är autistisk eller fått diagnosen förvärrad av en traumatisk händelse. När han kommer i kontakt med Connors familj, där modern som är berömd författare och lyckas fängsla honom med underbara berättelser om sig själv, invävda i berättelsen om en annan värld, inser han hur svag gränsen kan vara mellan fiktion och verklighet. Han dras djupare och djupare in i familjens hemligheter. Frågan är vad den mekaniska katten egentligen står för, och vem är mannen på månen som Connor gång på gång begraver för att väcka till liv strax därefter?

Som jag sagt är den Mekaniska katten en av Torey Haydens absolut bästa böcker. Hon har en förmåga att ibland ge ett för ensidigt intryck av sig själv och sina känslor i förhållande med de barn hon beskriver. I denna bok kommer man från det intrycket. James är självklart hennes alter ego, men på något sätt beskriver hon honom mycket enklare och i min mening, realistiskare. Connors problem är djupt tragiska och manar till medlidande, samtidigt finns där en stark känsla av att något inte är som det skall. Att pojken egentligen inte är autistisk utan något annat. Detta gör boken oerhört eggande.
Men det som gör den här boken till en klar femma är defintivt förhållandet mellan James och Laura, Connors mamma. Laura blev som barn sexuellt utnyttjad och den upplevelsen resulterade i en förvanskad syn på sanning och lögn. Hon insåg att hon hade berättandes gåva och hennes "figurer" kommer till henne, snarare än att hon skriver ner dem. Hela hennes liv har hon styrts av livet i skogen, i den andra världen. Det är in i denna värld som hon drar in James. Han blir oerhört fängslad och börjar ifrågasätta sin egen verklighet, vad som är fiktion och vad som är på riktigt. Ju längre den paralella berättelsen om Skogen och Laura fortsätter, destå mer börjar man också som läsare göra det!
Själv är jag inte alls förtjust i SF fiction som jag antar att berättelsen om skogen skulle klassas som, dock fastnade jag totallt i Lauras berättelse. Slutet är andäktigt....man sitter med andan i halsen och känner sig totallt utmattad. Jag tycker att Hayden skulle våga göra det här oftare, blanda saga med verklighet! Det vinner hon på i längden.

Betyg 5

Jag brukar inte gilla böcker men "parallellhistorier" men denna bok fascinerade mig oerhört mycket. Den är spännande och läsvärd och man tränger djupt ner i de olika människornas psykiska sfär. Torey Hayden har ett språk som jag gillar och även hennes övriga böcker är intressanta och väl värda att läsa!

Betyg 4

Den mekaniska katten var verkligen en spännande bok, den fångade mig totalt, alla som gillar den här genre måste läsa den. Det var verkligen spännande när det handlade om Torgon iband så frågade man sig varför gör hon så för det var väl dumt, men sen så förstog man varför hon gjoprde det hon gjorde. Men alla personer som figuerade i boken var spännande på sitt sett, men James fick man inte veta av så mycket bara när hans barn var och hälsade på honom, det tyckte jag var synd, för man hade vvelat veta mer om honom också.
Katten som Conor hade med sig hela tiden var en katt som "visade" vad Conor tyckte och kände och såg, han gömde sig bakom den.

Betyg 5

Vilken besynnerlig bok! Tre historier berättas parallellt, en terapi med en pojke, hans mammas liv och en "fantasy" berättelse som mamman berättar för terapeuten. Omväxlingen är rätt bra, för jag tror att ingen av de tre berättelserna skulle ha stått sig utan varandra.
Mot slutet knyts de tre berättelserna ihop. Det mesta hade jag förstått sedan länge, men inte det allra sista, som ger en extra dimension åt det hela.

Boken är bra, men skaver ibland. Det känns helt fel när en helig kvinna i en fantasyberättelse "tappar koncepterna". Så fult språkligt!
Det finns flera sådana brister, som störde mig. Betyget blir en mager fyra.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Men om vi säger såhär; jag är inte överförtjust. Den liknar inte det som Hayden brukar skriva. Boken är inte skriven i jagform där Hayden är "jaget". Boken i sig innehåller egentligen två olika berättelser; en om nioåriga Conor som går i terapi för att man tror att han är autistisk, och den andra om Conors mor Laura, som handlar om hennes liv och den fantasivärld hon skapar. Egentligen är det ganska fascinerande hur man i vuxen ålder fortfarande kan skapa en sådan fantasivärld och samtidigt gå in i den fullständigt, som mamman gör.

Conors och moderns berättelser vävs slutligen samman, och tycker man att boken är lite rörig blir saker och ting klarare när boken är utläst. I det stora hela tycker jag att Lauras del tar lite för stor plats. Den som jag är mest intresserad av är Conor, hans beteende och hur han med familjeterapeuten James hjälp ska komma ur sitt skal och börja leva ett normalt liv. Avsnitten som beskriver Lauras lustiga fantasivärld är direkt tråkiga, men hennes liv är däremot rätt intressant läsning.

Betyg 3

Verkligen en annorlunda bok om man gämför Haydens andra böcker. Här bevisar hon verkligen att hon inte bara kan skriva om sig själv och sitt arbete.

Den mekaniska katten är en spännande, märklig och mystisk berättelse. Vad är sanning och vad är verklighet? Frågor som man själv kommer på sig själv att sitta och fundera på vid fika bordet.

Betyg 4

Pojken Conor är autistisk. Det är i alla fall den diagnos han har fått en gång. Nu går han hos en barnpsykolog. Även hans syster och mamma går i terapi.

Egentligen handlar boken mer om mamman. Vi får följa hennes tragiska uppväxt och hennes fantasivärld med kvinnan Torgon.

Den här fantasivärlden med Torgon upptog på tok alldeles för många sidor av boken. Det blev som en bok i boken och den delen intresserade mig överhuvudtaget inte.

Boken var intressant men var lite för långrandig i min smak.

Betyg 3

Nja. Tre parallella historier varav en tilltalade mig. Den om Conor var mycket bra, men de andra blev sega tillslut. Låt gå för att de hörde ihop och att det var nödvändigt för att få ihop slutet, men inte någon av Haydens bättre böcker.

Betyg 3

Nej. Den här boken hade platt figurer, var långtradig och på tok för överdriven. Jag håller mig till hennes faktaböcker som är mycket mer gripande istället...

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Nioåriga Conor kommer till barnpsykolog James Innes mottagning. Conor har diagnos autism men är det verkligen autismen som är hans stora problem? Kan det inte finnas annat bakom? Sviterna av en traumatisk händelse, kanske?
Laura är Conors mamma, en reserverad och gåtfull författare som inte vet hur hon ska handskas med Conor och hans svårigheter.

Vanligtvis gillar jag inte böcker med parallell historier men denna bok fascinerar mig oerhört mycket. Spännande, läsvärd och man tränger djupt ner i de olika människornas psykiska sfär.

Betyg 4