En av de bättre böcker om 2:a världskriget jag läst. Kansek dels för att det inte bara handlar om kriget och hur svårt det var utan att man får insyn i en ung flickas kamp för att överleva och hennes kärlek till den "förbjudna" mannen!

Betyg 4

För mig är Tysklands folks historia det mest intressanta. Vibeke Olsson gör nazisterna till människor och allting får ett så förklarligt sken.

Betyg 5

Berättelsens Hedwig minns tillbaka. Hon minns åren som nazist under andra världskriget.
Det är en välskriven bok som griper och berör, en sorglig, fint skildrad historia. Rekommenderas varmt.

Betyg 5

I ”Molnfri bombnatt” följer vi Hedwigs liv under 61 år, med fokus på hennes smärta och skam. Det börjar med hur hon som 11 –åring ser sin socialdemokratiske far föras bort av Gestapo och sträcker sig fram till när hon som 72 –åring 1994 ser nynazisterna marschera på Stockholms gator.


”Molnfri bombnatt” återberättar 61 år av smärta och skam. Skammen att tillhöra ett folk som förlorade, ett folk som utrotade ett annat folk på ett omänskligt sätt, ett folk som till slut gjorde allt och offrade allt för att få mat för dagen och tak över huvudet.

Ett sedvanligt sätt att berätta en sån här historia hade varit att börja berättelsen 1933 när nazisterna marscherar på Mainz gator och sluta 1993 när nynazisterna marscherar på Stockholms gator. Strikt kronologiskt.
Men så väljer inte Vibeke Olsson att skriva sin roman. I stället väljer hon att berätta historien med den mildaste smärtan och skammen först och den djupaste och smutsigaste smärtan och skammen sist.
Således kastas vi fram och tillbaks i historien och tiden på ett fragmentariskt sätt. Inledningsvis trippar vi runt och undviker diskret de mörka hemligheterna, men på slutet störtar vi oss rakt in i ett crescendo av huvudpersonen Hedwigs allra djupaste smärtor.

Denna skam-smärtskronologiska berättarstil är både bokens stora styrka och eventuella svaghet.
Är man van vid att följa ett sedvanligt kronologiskt händelseförlopp kan det bli svårt att hålla reda på alla trådar som tas upp och släpps och tas upp igen, beroende på hur djupt ner i Hedwigs mörker vi kommit.
Kan man dock föredra det sättet, måste jag säga att det är ett helt genialiskt sätt.

Själv hade jag bitvis svårt att hålla engagemanget på topp. Detta delvis på grund av berättarstilen, men också för att jag tyckte att vissa trådar kändes ointressanta i sammanhanget. Det kanske är ack så viktigt att berätta vad som hände i en stuga i Småland i augusti 1975, men just i det ögonblicket vill jag veta vad som hände i Ravensbrück i november 1944.
Alla dessa stickspår, avbrott och påbrott blev på slutänden väldigt frustrerande för en inpiskad dramaturgislav som jag själv.

Bokens största behållning är dock att den visar upp en nyanserad och mångbottnad historia som inte går i samma hjulspår som de flesta historier om andra världskriget redan gått i. Här är inte alla tyskar svin. Inte heller alla nazister är svin. Inte ens alla SS-officerare som jobbar i koncentrationsläger är helt och hållet svin. Tvärtom känner man sympati med både tyskar, nazister och en och annan SS-officerare.
Bara den bedriften berättigar boken till de högsta betygen.

Betyg 4

För många som är unga idag, är det nog svårt att föreställa sig hur det var under förintelsen och andra världskriget. Det är svårt att förstå hur nazismen kunde bli så mäktig och hur så många gick på propagandan. Ibland kanske man inte ens vill veta och förstå. Men förståelsen och kunskapen om vad som hände är viktig, för att det som hände aldrig ska kunna upprepas.

Romanen Molnfri bombnatt, av Vibeke Olsson, kom ut 1995. Den handlar om Hedwig Maurers liv, från det att hon är runt elva år 1933 och bor med sina föräldrar i Mainz, Tyskland, till dess att hon som sjuttioettåring berättar om sitt liv. Hedwigs far var socialdemokrat och fördes därför till koncentrationsläger tidigt i berättelsen. Hedwig själv var nazist och medlem i nazistiska föreningar. Som sjuttonåring var hon förlovad med SS-officeren Wilhelm Schurbiegel. De fick dock inte tillåtelse att gifta sig med varandra. Mot slutet av kriget hamnar Hedwig i koncentrationslägret Ravensbrück. Hon överlever och efter kriget får hon komma till Sverige och gå på folkhögskola. Där möter hon Evert som hon senare gifter sig med och spenderar resten av livet med i Stockholm.


Huvudpersonen är förstås Hedwig, som beskrivs som en riktigt typisk tyska, framförallt till utseendet men också för att hela hennes släkt, så lång man kan hitta, är tysk. Hon är också nazist, men ändå hamnar hon till slut i koncentrationsläger. En annan huvudperson är Wilhelm Schurbiegel, SS-officeren som till slut hatar Hitler för att han gjort honom till en bödel och för att han har krossat vad han trodde på. Wilhelm var förlovad med, och fick ett barn med Hedwig. Helga heter Hedwigs bästa väninna, som blev av med ena benet i ett bombanfall. Hon och Hedwig håller kontakten genom hela livet och hon är en av de få, om inte den enda, som Hedwig berättar allting för. Vissa saker får nämligen inte ens Hedwigs make Evert veta.

Molnfri bombnatt är inte kronologisk i den mening att första händelsen kommer först och sista sist. Tvärtom är den mycket uppsplittrad och hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är Hedwig själv som berättar sin livshistoria och hon hoppar mellan olika minnen då hon berättar. Vad som däremot är kronologiskt är att i bokens början innehåller minnena mild skam och andra negativa känslor. Under berättelsens gång blir känslorna tyngre och tyngre och mot slutet får man höra om Hedwigs allra djupaste skam och sorg.
Boken är uppdelad i 44 kapitel och i varje kapitel visas minnen ur minst två olika tider i Hedwigs liv. Bokens början och slut hålls ihop av att de beskriver Hedwig i sin lägenhet 1994, före och efter att hon skrivit ner sin livsberättelse.

Boken är ganska lättläst, men ibland tyckte jag att det var lite knepigt att hålla reda på var i berättelsen man befann sig. Det är tydligt att författaren jobbat på att få boken att låta som om det är Hedwig själv som berättar sin livshistoria. Det kan man till exempel se på att hon associerar från ett berättat minne till ett annat. Ett annat exempel är att när hon är på väg att berätta om något svårt, kan hon sanna upp och börja berätta om något annat för att sedan uppmana sig själv att hålla sig till ämnet. Det tycker jag kan bli lite överdrivet ibland.
Bildspråket är inte särskilt rikt, men där finns några väl valda liknelser, till exempel att kriget var som en tysk tvättmaskin som kramar ur människorna. Idag går tvättmaskinerna fortare liksom dagens krig.

Molnfri bombnatts tema tror jag är tolerans och förståelse för alla människor, till och med mot vissa nazister. I berättelsen förstår Hedwig aldrig varför judarna eller någon annan folkgrupp ska utrotas. Hon börjar hata Hitler och nazismen då hon får reda på vad som hände med judarna, något som mycket få människor ens i Tyskland visste om. Hedwig bär också på en stor skam över att hon inte protesterade, åtminstone med gömda flygblad, mot nazismen. Att hon var tyska och nazist kunde inte hjälpa henne från ett koncentrationsläger, vilket visar på att hon lika gärna hade kunnat protestera.
Boken visar också hur lätt det är att falla för propagandan. Den visar just vad det var som fick människor att följa, eller åtminstone acceptera, nazismen. Något annat viktigt är att boken ger inblick i livet på den tiden och ger människorna, även nazisterna, ansikten. Även bödlar är människor.
Boken motarbetar fördomar, förutom genom att visa människorna under nazismen, också till exempel genom att i många av mötena mellan två personer i boken, mejas den ena personens fördomar ner och blir ganska löjliga.
När det gäller politiska tendenser verkar det bara finnas tre grenar i den här boken; nazism, kommunism och socialdemokrati. Då Hedwig i ett val på 70-talet röstar på Centern, blir Evert rejält sur på henne. Det verkar som att socialdemokratin är det enda demokratiska och goda alternativet.
Slutligen är naturligtvis ett viktigt budskap att förintelsen inte får upprepas.

Jag ser många anledningar till att läsa denna bok.
För det första är den välskriven. Berättelsen är spännande och realistisk med bra detaljer och tankar. Samtidigt är den inte så realistisk att den blir svår och hemsk att läsa.
För det andra är den annorlunda mot andra skildringar om andra världskriget, som gärna vältrar sig i olyckan.
För det tredje ger boken en viktig förståelse för hur det var att leva i nazismens Tyskland. Tyskarna, nazisterna och SS-män får ansikten och man inser att inte ens alla SS-män var felkodade, nazistiska mördarmaskiner. Någon kunde till och med hata Hitler.
Vissa kanske tycker att det finns tillräckligt många böcker om andra världskriget och förintelsen och att man därför inte behöver läsa denhär. Till dem kan jag bara säga att nej; så länge de är bra kan de aldrig bli för många. Och det här är en riktigt bra bok.


Så om du har en kväll över och har lust att läsa, ta då fram ett nyförvärvat ex av Molnfri bombnatt. Jag är övertygad om att du då får en bra kväll, för den här boken är spännande, intressant och matnyttig. Livet under andra världskriget kommer närmare, utan att för den skull vara påträngande. Oberörd är nog ändå ingen som lägger den här boken ifrån sig efter sista sidan.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag tycker att boken är intressant för att den visar hur andra världskriget kunde vara för en helt vanlig tysk familj. Vi får följa Hedwig från att hon är barn (Hitler tog över makten) och fram till nutid. Boken beskriver allt på ett väldigt trovärdigt sätt. Det är allt från skräcken vid en husrannsakan, nätterna i skyddsrummen, kampen för att få tag på mat och inte minst skammen.

Betyg 4

Mycket bra och skildrar hur det kunde vara under andra världskriget.

Betyg 5

Helt ok bok där mycket av handligen inträffar under andra världskriget och perioden kring det.

Betyg 3

Mycket bra och välskriven krigsskildring som berörde mig djupt. Kommer nog bära med mig denna länge.
Rekommenderas starkt!

Betyg 4

En av de bästa böcker jag läst, med motivationen att Olsson låtit mig leva i berättelsen, andas Hedwigs andetag. Jag kände sorg, men samtidigt liv.

Vanligtvis tycker jag inte om böcker om andra världskriget, men jag är otroligt tacksam att jag fick uppleva den här boken.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Mycket bra bok om Andra världeskriget

Betyg 4

Jag kan inte annat än att hålla med tidigare recensenter. En otroligt bra, stark, gripande och mycket engagerande roman som för en gång skull handlar om ett vanligt tyskt perspektiv under den fruktansvärda terror som var andra världskriget. Trots att boken är lång så tappar den aldrig mitt intresse utan jag vill hela tiden höra vidare och få reda på vad som ska hända med Hedwig. Den är så pass välskriven att man lätt skulle kunna tro att den bygger på verkliga händelser, men tydligen är den ett verk av Vibeke Olssons briljanta fantasi. Väldigt bra och mycket välskriven. Kan riktigt varmt rekommendera boken
Dessutom fantastiskt bra uppläst av Irene Lindh som med fast, säker och mycket professionell röst läser den här 23 timmar långa boken.
Toppbetyg från mig!

Betyg 5