Herregud som jag saknar Mirjam & Hervor! Samt naturligtvis de underbara uppläsarna Susanne & Gun! Eftersom Kajpe Kviar nämns så väntar jag hela tiden på att Hervor ska öppna dörren för Anki och säga "Men kom in då för helvete" Men Mirjam & Hervor uteblir tråkigt nog. Boken i sig då? Jo vars, jag tycker att det är en hel okej mysdeckare, dock lite mycket hästar för min del. Humorn som varit en av orsakerna till att jag äskat Mariannes tidigare böcker- infinner sig inte här. Den största besvikelsen för mig är ändå själva karaktären, Anki Karlsson som jag inte kan ta till mitt hjärta. Missförstå mig inte. Jag älskar amatördetektiver, Miss Marple, Berit Hård samt naturligtvis Aino Trosells: Siv Dahlin( som jag nog allt måste ta och lyssna om mycket snart), men Anki retar mig. Jag upplever henne som en totalt charmlös och i hennes tycke felfri besserwisser. Slutbetyget blir ändå en svag 3:a, men jag är faktiskt besviken!