Ibland läser jag om böcker jag redan läst ett flertal gånger, och det här är en sådan bok som fått mig att skratta ett flertal gånger under de gångna åren. Jag har tidigare läst den för hand och även lyssnat på den som cd-bok.
Rosemarie Hirte även Thyra kallad, är en alldeles vanlig 52-årig kvinna som arbetar på ett försäkringsbolag i Mannheim. Hon är ogift (en gammal ungmö) kallar hon sig själv och utan barn. Hon lever ett mycket respektabelt men ensamt liv. Hon har två nära väninnor, den färgstarka Beate som på många vis är hennes totala kontrast i det mesta och fru Röhmer, från samma försäkringsbolag vars hund hon passar med jämna mellanrum. Hon har haft några misslyckade kärlekshistorier bakom sig. Hon har ingen tanke på att hon någonsin ska komma att träffa en ny man.
Då som en blixt drabbas hon av kärleken i form av den attraktiva läraren Witold. Hon möter honom under en föreläsning. Först är det bara hans röst som helt får henne att tappa fattningen, sedan är det hela han. Det finns dock ett problem. Han är gift.
Detta ser dock tidigt ut att lösa sig då hans alkoholiserade fru skjuts ihjäl. Av vem då? Men det kommer hela tiden nya hinder ivägen för deras eventuella kärlek och Rosemarie blir tvungen att gå över lik för att vinna hans kärlek.
Rosemarie är en varm och trivsam karaktär att få följa, att hon dessutom blir seriemördare får mig inte att tycka mindre om henne.
Men här finns också massor av humor och finurliga formuleringar. Till på köpet ett rappt språk och en intrig som aldrig blir hinner bli långtråkig heller.
Jag har på senare år läst "Lilla Rosenknopp (1999)" och "Min käre Hugo (1997) av henne, som jag tyvärr inte tyckte var särskilt bra, men jag blir nu sugen på att läsa om, Den lömska apotekerskan (1995) och Mina älskades huvuden (1994) som jag minns som betydligt bättre.
Den här underbara lilla humoristiska deckaren kan jag varmt rekommendera!
Toppbetyg!

Betyg 5