Nordafrika, 1920-tal.
Hon kallas för doktor Esparto, det kvinnliga berättarjaget. Hon är dotter till en känd numera avliden geolog och har vuxit upp bland nomader i öknen. Hon tillhör den minoritet av vita människor och driver en liten läkarpraktik i staden som hon kallar för Splendorville. Hennes kanske enda vän är stadens polischef Fred som njuter av det goda i livet. Han älskar mat, dryck och kvinnor. Doktor Esparto är för honom en könlös varelse som kunde se riktigt bra ut om hon bara ville.
En dag anländer en högljudd amerikansk stumfilmstrupp till den tidigare så lugna staden, ledd av den färgstarka Sylvia Arden. De ska spela in en film om shejker i ökenlandskap med dramatisk kärlek därtill. Doktor Esparto får höra av Fred att filmsällskapet ska bo i prinsens palats och det dröjer inte länge förrän hon blir inbjuden dit. Till en början känner hon enbart missnöje över de störande amerikanerna- men snart väcks hennes intresse och det dröjer inte länge förrän hon har blivit en del av sällskapet där inspelningen för varje dag försvåras av än den ena oförutsägbara anledningen som av skådespelarnas kärleksintriger och alkoholproblem.
Bland sällskapet finns britterna Jeremy och Ralph som "plockats" upp av Sylvia på vägen och som nu ingår i truppen som statister. Jeremy älskar Ralph, men det gör även Brenda, överviktig skådespelerska med spritproblem. Och så finns här också Rudy som spelar shejkens roll med alla attribut som där följer och Lesley som egentligen inte alls vill vara där, allra minst spela rollen som skådespelare. Missnöjet inom skådespelartruppen är stor och det hjälper inte att Sylvia ideligen ändrar manuset.
I staden känner sig doktor Esparto som en av alla de andra. Och märker därför inte av spänningarna.
En dag exploderar raseriet bland de infödda och doktor Esparto frågar sig var någonstans hon egentligen hör hemma? Kanske kan hon inte ens få lov att bestämma det själv? Snart ser hon sig inringad av sina forna vänner på grund av sin felaktiga hudfärg och hon frågar sig själv hur det kunde gå så snett.
Det här är en mycket engagerande, spännande och välskriven roman med ett färgsprakande galleri av intressanta personligheter att följa. Jag som alltid varit svag för stumfilm, finner här mycket nöje i de många detaljerade beskrivningarna. Det här var den första boken jag läste av Ellen Mattson som sedan 2019 sitter i den Svenska Akademin och jag blev mycket imponerad av den.
Jag har under åren försökt mig på ett flertal till böcker av henne- men konstigt nog har jag inte fastnat för någon annan. Lite märkligt kanske.
Den här däremot är riktigt bra och jag kan riktigt varmt rekommendera den!

Betyg 5