Omläsning.
Två kvinnor runt de 50, en på ytan mycket lyckad affärskvinna i Stockholm och en utmattad ensamstående Konsum-kassörska i Gävle.
Två väninnor som egentligen inte alls är väninnor.
Två kvinnor som inte kan glömma barndomens trauman.
"Det är lätt att tillverka tidsinställda bomber av människor. Med tillräckligt många kränkningar, med smärta och likgiltighet är det endast en sak vi kan veta. En dag briserar de."
Grace älskar att sjunka ner i favoritfåtöljen, svepa mohairfilten om sig och tänka på hur bra det har gått för henne. Ändå överfalls hon allt oftare av en längtan att tilltala någon i hissen på väg upp till lägenheten och berätta att hon sover allt sämre om nätterna, att hon håller på att bli alltmer desperat. Att hon ligger vaken och planerar hur hon ska straffa fröken Wickström för det hon gjort Anna.
På ytan är Grace nästintill så perfekt man kan vara. Men bakom den prydliga fasaden finns den konstanta oron, desperationen och den kvävande ensamheten.
Anna avskyr sig själv och hela sitt liv. Hon hetsäter och dricker för mycket. Har en dålig ekonomi. Hennes dotter avskyr henne och hon orkar inte städa lägenheten. Hon försöker glömma det förflutna, men barndomens trauma hemsöker henne konstant.
En dag mördas en gammal skolkamrat till Grace och Anna som tvingar det förflutna upp till ytan.
Det här är en väldigt stark och gripande roman med vissa inslag av psykologisk thriller som berör mig mycket starkt. Om arbetslivets utmattning och barndomens trauman.
Jag har läst alla böcker av Doris Dahlin, som är en mycket skicklig författare, men det här är min absoluta favorit av henne.
I en perfekt uppläsning av Gunilla Nyroos därtill!
Den här kan jag varmt rekommendera!
Toppbetyg!

Betyg 5