Då hände allt det romantiska. Emilia lade sig bredvid mig på filten. Sedan lade hon huvudet på min mage och låtsades somna. Hon låg och strök håret mot min hud. Jag kände att små illbattingar inne i mina ådror började springa sprinterlopp från artärerna till venerna... Emilia blundade fortfarande, men jag tyckte allt att jag kunde ana ett litet lyckligt leende. Där låg vi och jag ville att stunden aldrig skulle ta slut. Nu är Bert 14 år och Emilia är det viktigaste i hans liv. Fast... mopeder är också väldigt viktiga. Skolan, däremot, hör till anti-livet. Där handlar det mer om smärta än hjärta. Bert håller stilen och skriiver med lika stor inlevelse antingen det gäller kärlekens mysterier eller en fotbollsmatch, gänget som drar ut på stan och hottar sig eller sommarjobbet som glassgosse på Bengtssons Café. Tjena, tjena - mittbena!