Den efterlängtade 15-årsdagen närmar sig. Berts drömmar om moped och om Emilia kommer kanske - troligtvis! - att gå i uppfyllelse. Han tycker också att det ska bli kul att konfirmeras, lite av expert på Herren Gud och Jesus som han anser sig vara. (Fullt lika kul kommer det nog inte att bli för kompisarna Åke och Lill-Erik, dessa så gott som förtappade själar...) Ja, Bert är optimist inför framtiden. Men så händer det nästintill ofattbara: Emilia överger Bert! Plötsligt känner han sig både ful och värdelös: Ingen älskar mig. Emilia gjorde slut och berättade sanningen för mig. Jag är ful... Hon sa det rakt i ansiktet på mig och jag trodde först att hon skojade... Det kanske vore lika bra om jag dog på direkten. Pang, bom, ner med locket!