Femtiotalet är ungdomens tid, första årtiondet med något mellan barn och vuxna: tonåringar. Eric Lauritzen växer upp i Stockholm i en familj som tappat sin glans. Eftersom det är han som berättar från sitt perspektiv och uppfattningsmöjligheter är det mycket i familjens utveckling man bara kan ana. Det är skola, elaka rektorer, sex, rock 'n roll och amerikanska bilar. Eric är sympatisk och räddar hela boken, jag ville verkligen att det skulle gå bra för honom.
Tanja Berg 3
Guillou kan sitt yrke, men nu går nog maskinen lite FÖR fort. Det blir lite platt och intetsägande. Ingen riktig nerv, men jag antar att det beror på avsaknaden av fiktion. Nu lever ju en del av de skildrade personerna fortfarande.
Cristofer Enroth 3
Den här var en besvikelse. Jag gillar övriga delar i serien "det stora århundradet" men den här boken var bara en blek omskrivning av Ondskan (som i sig var bra!). Pojke växer upp med mamma och styvfar. Åker på stryk av styvfar. Simmar på fritid, hamnar på Stjernsbergs internat, remember the story?
Jonas Toftefors 2
Helt klart sämsta boken i denna serie håller inte alls samma klass som de tidigare. Känns som en light version av ondskan i viss mån. Synd Guillou kan bättre än så här.
Inge Olofsson 2
Kanske inte den bästa i serien men fortfarande bra. Lämnar dock en del obesvarade frågor ex vad hände med morfarderns företag?
Sen är det ett spännande grepp att låta berättelsen vara en metaberättselse.
Jonas 3