För drygt två år sedan klev Commissario Brunetti in i mitt liv. Det är den åttonde boken i serien och också den åttonde som jag läser. Däremot har jag inte läst dem i någon som helst ordning, men det fungerar väldigt bra ändå. I den här boken är det Brunettis hustru Paola som är på krigsstigen och protesterar mot sexturismen till Asien. En av de allra bästa böckerna i serien men slut på förlaget.

Betyg 4

Jag vill ju tycka om den. Och jag tycker ganska bra om familjen Brunetti, men det är tyvärr också allt. Jag hade hoppats att den skulle påminna lite om Ingrid Hedströms: Villette-deckare. Men där Hedström skrev fascinerat, spännande och väldigt engagerande- så blir den här boken enbart tråkig. Den börjar ganska bra och Irene Lindh läser bra, men efter en timme är jag totalt ointresserad av den röriga handlingen som mer verkar vilja ta upp ämnen som genusproblematik och traffickinglagar- viktiga ämnen, absolut!- men kanske inte så intressanta i en deckare med tanke på att det inte är lite som Donna Leon skrivit om det. Efter tre timmar har jag fått mer än nog av denna så kallade deckare som i själva verket inte är en deckare, där mängder av italienska namn slungas mot mig som lyssnare och jag knappt hinner förstå vem som är vem. Nej, jag tycker inte att det här var en speciellt bra deckare. Välskriven kanske, men inte så mycket mer.
Mitt slutbetyg blir, en 2:a! Ingenting som jag kan rekommendera!

Betyg 2

Gillar böckerna om Brunetti och så även denna.

Betyg 4