Berättelsen om Annette är ingen roman.
Det är en verklig skildring om ett av alla de familjeöden som tillsammans utgör Förintelsen. Men också om livet i Frankrike före och under andra världskriget. Om Vichyregimen som spelade under täcket med nazisterna. Och om flykten undan förföljelserna av judar.
Denna bok handlar också om Sverige. Om förtvivlade vädjanden från släktingar i Stockholm till svenska myndigheter och politiker. Och om en son som först i vuxen ålder vågar söka sanningen om sin mors bakgrund.
”Jag är 33 år gammal när min mamma äntligen är beredd att berätta om sin uppväxt i Frankrike under kriget, det hon kallar sitt första liv. Det hon måste glömma bort för att klara av sitt nya liv i Sverige. För första gången berättar hon vad som hände när hon tvingades ut ur den tillbommade boskapsvagnen tillsammans med sina föräldrar i Auschwitz, i slutet av maj 1944. Hur männen radades upp för sig och kvinnorna för sig. ”
Ur författarens förord
”Längst fram på plattformen vid ett bord satt doktor Joseph Mengele. När vår tur kom tvekade han några sekunder. Han verkade inte kunna bestämma sig. Kanske ska vi båda åt ena eller åt det andra hållet. Jag visste inte, men jag vågade titta honom i ögonen. Så bestämde han sig - och skickade mamma åt vänster och mig till höger. Jag ropade: ´Courage!´ till mamma. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte då, mod att stå ut kanske. Och så gick vi åt var sitt håll. Så skiljdes vi åt där på plattformen. Och för alltid.
Ur Annettes berättelse