Hade roligt när jag läste boken, kanske både för att jag varit i Pompeji och för att jag läste latin i skolan. Man har läst om hur livet kunde te sig på den tiden, men i Lundgrens bok känns det mer som att detta verkligen kunde ha utspelat sig.

Betyg 4

En sak som är ganska kul, är att det genom antikt KLOTTER på väggar osv gjorde att författaren fick den information och kunde beskriva hur olika personer tänkte och agerade i Pompeji på den tiden.

Betyg 4

Jag tyckte mycket om att läsa den här. Kanske på grund av att jag läst mycket om Pompeji innan och att här fick man för första gången höra dessa röster tala direkt till oss. Den är varm och mänsklig och rolig och djupt gripande på en och samma gång.

Betyg 5

Jag har alltid varit intresserad av Pompeji ända sedan jag var liten och såg en dokumentär om Pompeji, då blev jag rädd och tyckte det lät otäckt och trodde att det kunde hända även mig. Men ju äldre jag blev detsto mera intresserad och facinerad blev jag av själva historian, så därför blev jag glad när jag hittade denna bok i bokhandeln.

Betyg 4

En framtida klassiker i den moderna svenska prosan genom sin blandning av fakta och fiktion. Man garvar åt samma saker som man, om man vill, kan ta till sig på största allvar och betrakta som en nyttig föreläsning i kulturhistoria. Det är ingen lätt uppgift att ro i hamn, men Lundgren gör det på ett utmärkt sätt.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Onådens år, det grymma Pompeji under Vesuvius vakande öga.
Pompeji, Romarrikets Sodom och Gomorra, eller kanske, helt enkelt,
en stad som alla andra, där det älskas, sups, hatas, kopuleras och lids.
En salig blandning av allt och litet till. Vanvett och njutning och en
förrymds tiger som anar vibrationer i den gamla vulkanen som själv
är kär. Men inte är det vulkanen historien handlar om, och inte Miman
Methes huvudlösa kärlek till Chrestus heller, eller Knubbis som inte vill
leka häst, eller den försvunna statyn? Trots människans alla sorger
känns det rätt skönt att finnas till, och än finns det litet tid att......

Min älsklingsbok, jag tröttnar aldrig på Maja Lundgrens "Skit i det du"
attityd. Hon trotsar hela den akademiska världens pekpinnar och har
trots det, eller kanske pågrund av det, har hon lyckats skapa en bok som
väcker liv i Pompeji på ett närmast magiskt sätt.
Jag kan inte nog rekommendera denna underbara bok!

Betyg 5

Minns att jag gillade boken när jag fick den. Var och är mkt intresserad av historia, och denna händelse har nog hjälpt mitt intresse på traven. Bra bok som ger en hint om hur det kanske var att kvävas ihjäl av aska från en vulkan...hehe, blev hur som helst lycklig när hunden inte längre fanns med i utställningen!

Betyg 3

Maja Lundgren gör i Pompeji ett beundransvärt försök, men det känns tyvärr inte som att hon når riktigt ända fram. Visst är det charmigt, och ofta roligt, med hennes fiktionsbrytande kommentarer. Och visst finns det något friskt i att dekonstruera den gängse bilden av antiken som alltigenom finkulturell. Men, efter ett tag känns Lundgrens grepp mest tröttsamma och slitna. Lundgren saknar den fingertoppskänsla som krävs för att göra något fruktbart av mötet mellan det frivolt snuskiga och det historiska Pompeji. Någon borde göra Maja Lundgren en tjänst och upplysa henne om att de flesta av oss tröttnade på den här sortens postmodernistiska cross-overprosa för ett tag sedan.

Betyg 2

Det burleska språket till trots, den lyckas ändå inte tränga bakom lärdomens vita pelare och nå verklighetens burleska gatusmuts.
Det blir teaterburleskeri och studentspex, inte som om det var Pompeji. Det är lite som om Populärmusik från Vittula (som jag heller inte gillade) flyttar 2 hundra mil söderut och 2 tusen år bakåt i tiden.
Jag ska läsa om boken, det KAN hända att betyget ändras då.

Betyg 2

Nu är det väldigt länge sedan jag läste boken. Jag minns att jag tyckte den var bra då, men varför den var bra har jag svårt att säga. Eftersom jag inte minns den så blir det ett meddelbetyg så får jag ändra sen

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Med en fullkomligt sprudlande berättarglädje skildrar Maja Lundgren i boken ”Pompeji” några vanliga och ovanliga romares levnadsöden i den syditalienska handelsstaden med samma namn. Berättelsen har sin början år 78 e.Kr - dvs. året innan staden kom att förintas av vulkanen Vesuvius plötsliga utbrott. Människorna som så bäst håller på att reparera skadorna från den stora jordbävningen år 62 har ingen aning om att det intilliggande berget i själva verket är en explosiv vulkan. Den enda karaktär i boken som har kännedom om denna hemlighet är en förrymd tiger som, förutom att mumsa snö (!), kan kommunicera med vulkanen genom sina sensibla tassar. I den högst säregna dialogen mellan tigern och vulkanen avslöjas det att Vesuvius minsann är olyckligt förälskad i den vackra indonesiska vulkaninnan Krakatau (och för att imponera på sin käresta planerar Vesuvius ett våldsamt utbrott)…

Lundgren tar sedan läsaren med på en oförglömlig resa i den mångfacetterade stadens olikartade miljöer. Resan omfattar alltifrån valkerier till barer, bordeller, frukthandlare, grönskande överklassträdgårdar och adrenalinstinna gladiatorspel. Trots att alla dessa beskrivningar var färgstarka och intressenta var det ändå skildringarna av det pompejanska samhällets höga utvecklingsnivå som fascinerade mig allra mest. Jag tycker även att Lundgrens språk var vitalt, attitydstarkt och härligt uppkäftigt. Min enda egentliga invändning, mot denna i övrigt fina roman, är att den mot slutet blir alltför skönebetonad för min smak. Jag kunde köpa, och t.o.m. uppskatta, beskrivningen av gudinnan Venus månskenspromenad i stadens skumma gränder, men när personer utan förvarning förvandlades till hundar (!) tyckte jag att måttet var rågat! Vid jämförelser med andra historiska romaner som jag läst under senare tid klarar sig ”Pompeji” bra även om jag tycker att Lundgren har en bit kvar till exempelvis Eyvind Johnsons och Pär Lagerkvists mästerliga (nobelpris-) klass. Jag ger "Pompeji" en stark trea i betyg.

Betyg 3

Mja... visst, det är lite kul ös i språket många gånger. Men så mycket mer än godkänt blir det inte.

Betyg 3

Inte alls rolig, inte alls medryckande. Tråkig utan mening enligt min mening. Jag hade nog för höga förväntningar efter att läst recensioner här.

Betyg 1

En rolig, varm och levande bok! Jag hade inte alls förväntat mig den här stilen på boken - men den var riktigt underhållande.

Betyg 4

Lundgren vill ta oss med till Pompeji året innan den stora katastrofen. Och hon vill att det skall ske med lätthet, utan ryggsäck av lärdom och tid. I viss mån lyckas hon, tycker jag. Men inte helt ut. Det hon berättar är mest vardagligt, inte intressant.
Uppenbarligen har Lundgren själv blivit fascinerad av Pompeji vid något besök och gjort efterforskningar. Hon lyckas inte riktigt förmedla denna hängivenhet. Det blir mest ett "jasså", och "ojdå, hon vill provocera lite med språket".

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Underbar! Personerna & situationerna blev så mycket verkligare då det var lite humor inblandat!

Betyg 5

Läste boken i samband med besök på platsen. Boken gjorde platsen levande och underlättade föreställningen om livet i Pompeji. Underhållande, målande beskrivning om än fantasifull och en aning provokativ.

Betyg 4

Trots historieintresse orkade jag inte med denna - efter hundra sidor åkte den i soporna. Framförallt är språket under all kritik, som naglar på en griffeltavla. Humor? De enda inslagen av humor är de som prisar "berättarglädjen" och just språket.

Betyg 1