Timans och rättfärdigheten var Eyvind Johnsons första roman och den utkom första gången år 1925. Berättelsen och handlingen kretsar kring familjen Timan, med familjepatriarken och industrimannen Sakarias Timan som förgrundsgestalt och drivande kraft. Sonens (Stig) och dotterns (Elsas) uppväxt skildras i skenet av bondesamhällets uppgående i det nya samhället - industrisamhället. Fabriksområdenas snabba framväxt och uppkomsten av ett svenskt industriproletariat tecknas endast flyktigt och som bakgrund till intrigerna inom familjen Timan. Stig Timans alltmer förbehållslösa dragning till arbetarrörelsens ideal och dess sociala frågor väcker ont blod i stadens societet samtidigt som de ger upphov till själslig ofrid/dualism. Resultatet av denna tvåhågsenhet behandlas tyvärr aldrig närmare och det tycker jag är synd för denna dualism (a´la Hesse) känns riktigt intressant.

Det som gör denna roman ovanlig är att Johnson här, och i motsats till många andra arbetarskildringar, endast i förbigående beskriver det armod som arbetarna levde i. Fokus riktats istället mot de själsliga och moraliska problem som fanns inom borgarklassen; en politisk klass som ofta sökte sin tröst och sitt själsliga balsam i religionen och löftena om guds förestående förlåtelse. Detta angreppssätt känns intressant och somliga delar av romanen tenderar också att tangerar den moderna psykoanalysen. Timans och rättfärdigheten är enligt mig en mycket imponerande debutroman - en roman som likväl känns en aning dyster och omedgörlig. Betyget stannar därför vid en stark trea.

Betyg 3