Camus gör i Myten om Sisyfos en egen tolkning av den gamla antika myten. Sisyfos har dömts av gudarna att rulla ett klippblock upp för en sluttning för att sedan se det rulla ner igen, och därmed börja om i all oändlighet. Det är just en sådan värld som Camus menade att människan är på väg mot - en värld som inte har någon som helst likhet med oss själva. Det är en naturvetenskapens och den logiska positivismens värld, en värld som kommit att dominera de senaste 300 årens tankemönster, en världsåskådning som givit oss teknikens alla triumfer men också hoten om massvält och miljöförstörning.

Andemeningen i denna mycket svårbegripliga bok är att livets absurditet gör självmordet till en logisk axiom. Camus menar dock att (merparten) av människorna ändå fortsätter leva sina absurda liv i parallell med hur Sisyfos rullar sitt klippblock uppför en backe i all evighet. Detta utgör min dilettantiska tolkning av denna djupsinniga bok, en tolkning som måhända kan vara helt felaktig. För jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag hade mycket svårt att hänga med i Camus tankegångar. Abstraktionsnivån är överlag mycket hög och författaren gör det inte lätt för sina läsare att hänga med i alla vändningar och filosofiska utgjutelser. Jag är vanligtvis mycket förtjust i böcker, såsom denna, som tvingar läsaren att gå tillbaka till sig själv för att där finna svaren på de frågor som läsningen givit upphov till. Jag är emellertid inte alls förtjust i författare som med vilje försvårar läsningen för sin publik. Camus talar väldigt sällan klarspråk utan gömmer sig istället bakom filosofiska begrepp, svårbegripliga liknelser och sentenser. Det är synd för det märks att de budskap som Camus ville förmedla är viktiga.

Betyg 2

Är livet värt att leva eller är självmordet den logiska konsekvensen av att tillvaron saknar mening? Denna fråga analyseras grundligt i denna bok.
Det skulle kunna vara oerhört intressant, men tyvärr är boken mycket svårläst. Åtminstone för en läsare utan djupare filosofikunskaper. Många hänsyftningar till diverse filosofer och filosofiska teorier görs.
Man kan som "normalbegåvad" ta sig igenom boken och även ha hyfsad behållning av den, men det känns som att man missar mycket av vad den vill säga. Det är väldigt synd tycker jag när ett intressant budskap inte når fram till läsaren. Jag tycker absolut inte om böcker som trivialiserar, det är inte det jag är ute efter, men i denna bok känns det som att författaren medvetet skriver så svårt att endast de med specialkunskaper i ämnet kan förstå allt.
Jag har svårt att sätta ett rättvist betyg. Det är fullt möjligt att jag skulle gett ett högre betyg om jag varit mer insatt i ämnet och därmed förstått boken bättre, men så är nu inte fallet. Därför får den en smått förvirrad tvåa.

Betyg 2

Jag vet inte om vår käre författare, albert camus trodde att han var först med att ställa frågan " är det värt att leva, är livet meningslöst?".

själv tror jag inte att han var den förste och för övrigt inte heller den siste, för jag sitter nämligen här och undrar om livet har en mening.
Vi föds och dör, men under denna tiden har vi alla haft frömmar och mål som vi satt upp, vissa av dessa har varit omöjligt att uppnå eller förverkliga, medans andra har varit verkliga som tex att vi fått en utbildning, tagit körkort, skaffat familj och är lyckliga.

Frågan är om detta är meningslöst? det är vad camus ställt och antagligen tyckte. Camus skildrar i sin bok om sisyfos som levde under antiken, han var en kung som vägrade låta dödsgudinnan hämta honom, så vad han gjorde var att ta henne till fånge, gudarna lät straffa honom genom att rulla upp en sten uppför ett berg och när han nått toppen skulle stenen rulla ner, och detta skulle fortsätta i evighet.

men detta fyller bara ca 2 sidor ur boken, resten är filosofi och olika argument och teorier som ställer frågan, är det värt att leva eftersom människan hela tiden föds, sätter upp sina mål, antingen uppfylls dessa eller så inte men så dör man.

sjä'lv tycker jag att livet har bara en mening om man tror på något allsmäktigt och det gör jag i det här fallet, jag tror på en GUD, för annars skulle livet vara meningslöst!!

en 5, trots allt så visar detta att man ska njuta av livet, för skulle det inte finnas något liv efter detta eller en syrande makt som upprätthåller allt så är det väl roligt att ha haft sitt roliga!!

Betyg 5

Stark och rak bok. Visst refererar han till andra författare och deras verk, så en viss förkunskap om främst samtida författare såsom Sartre/Dostoyevsky och tidigare Nietzsche underlättar. Det är inte skrivet som en roman utan som en samling essäer på temat om "det absurda".
Jag tycker han sammanfattar existentialismen på ett bra sätt och hans logik och sättet han förkastar både religion och totalitära styresätt som inte ser till individen och hans lycka i nuet är intressanta.

Betyg 5