Första sidan är bokens bästa sida, och därifrån går det bara nedåt. När den mycket knepiga huvudpersonen får sig chefernas dotter på halsen som flyttar in hos henne, är det roliga slut. Dottern är ett helt osannolikt själviskt monster som behandlar alla med stort förakt, inklusive huvudpersonen. Och jag vill inte. Jag vill bara att monstret ska flytta ut igen så att jag kan läsa roligare saker, men det gör hon inte och då får den här boken vara.