gillar den här boken skarpt. behöver få skratta lite ibland.

Betyg 4

Jag passade på att läsa även den här medan jag ändå hade den första boken i färskt minne. Även den här bra, och även här är influenserna från Sue Townsend påtagliga. Och summan av kardemumman blir att förutom att ungdomar är koko, så är dessutom tonårstjejer opålitliga och grymma. Men Emanuel behöver inte vara orolig. När han är omkring fyrtio kommer Helene att ta kontakt med honom. De kommer att träffas på något kafé, diskutera sina karriärer, sina familjer och sina liv. Någonstans kommer Helene att säga att "det borde ha varit vi", varvid Emanuel kan väsa till sig själv "vad var det jag sade?" och sedan gå hem och gräma sig i tjugofem år till över alla av som inte blivit. I know. Been there. Done that.

Men roande läsning är det hursomhelst.

Betyg 3

tycker den e asbra skulle vilja att ni fixa filmer också