Den dolda dagordningen (Hidden Agendas) är en samling av politiska reportage/essäer skrivna av den erfarne världsreportern John Pilger. Denna tegelstenslika samlingsvolym spänner över ett brett fält av teman och världsdelar och blir aldrig ointressant; från den politiska repressionens Burma tas läsaren, under en skakig flygtur, med till länder som Östtimor, Vietnam, Kambodja Irak för att så småningom landa, rejält omskakad, i Australien, USA, Storbritannien. Pilger ifrågasätter konstant USA: s roll som självpåtagen världspolis och detta mot bakgrund till bokens huvudmotiv – hur massmedia medvetet och konsekvent manipulerar och förvränger information till förmån för de besuttnas intressen. Tony Blairs ”New Labour” granskas noga och ingående liksom mediakonglomeraten med Rupert Murdoch i spetsen.

De olika reportagen i Den dolda dagordningen utgår alla från ett överskuggande strukturalistiskt perspektiv. Det Pilger beskriver är en värld ansatt av en allt mer hänsynslös kapitalism; en världsordning där en utvald elit systematiskt delar upp världsherraväldet mellan sig (enligt devisen ”ta från de fattiga och ge till de giriga”) Pilger beskriver hur starka ekonomiska krafter metodisk och medvetet sammanflätas med varandra och håller varandra bakom ryggen. Pilger varnar för en utveckling där människorna (även i de västerländska demokratierna) inte längre har några reella politiska alternativ att välja mellan. I stringens med detta håller, enligt Pilger, de fria medierna på att bakbindas och inlemmas i ett globalt, och till eliten vänligt sinnat, konglomerat av ofantligt format.

Mycket av Pilgers argumentation känns igen från den amerikanske samhällskritikern och debattören Noam Chomsky. Precis som Chomsky använder sig Pilger gärna utav officiella källor såsom FN-rapporter, departementspromemorior och rapporter etc. Pilger hänvisar också ofta till tidskrifter och journaler från andra kulturer än enbart den västerländska (tidningar som torde vara okända för flertalet människor i västvärlden). Detta, sammantaget, leder till att referenslistan i bokens slut känns mycket allsidig och imponerande. Framställningen känns dock fördenskull inte för faktastinn eller svårgripbar. Retoriken har (nog medvetet) få stå i bakgrund för den fakta som pricksäkert beskjuter den dolda dagordningens försvarare.

Det som gör Pilgers skildringar särskilt intressanta är inte bara det omfångsrika faktaunderlaget utan även att de bygger på författarens egna vittnesmål över hur vanliga människors tvingas framleva sina liv under en allt kargare misär. Efter att ha läst Den dolda dagordningen blev jag heligt förbannad (ett dumt uttryck förresten) samtidigt som jag kände ett ofantligt äckel för den världsordning som håller på att formas framför oss, samtidigt som, eller delvis på grund av att vi riktar våra blickar åt andra håll, som exempelvis OS-sändningarna på TV. Den dolda dagordningen är en bok som borde läsas av alla som önskar ett kritiskt synsätt till medias roll och angelägna internationella frågor. Många för allmänheten dolda fakta belyses på ett sätt som är både allmänbildande och upprörande - men framförallt mycket, mycket viktigt!

Betyg 5