natasha får sej en chock när hon kommer till sitt nya arbete på geelongssjukhuset, och upptäcker ett bekant ansikte. ett ansikte som tillhör doktor brenton worthington, mannen som hon trott varit död i nästan åtta år, mannen som var hennes make, och som är far till hennes dotter lily.
boken skulle kunna vara så himla mycket bättre än vad den var. det är en kul idé, och lucy skriver bra, men ändå blir det väldigt segt i slutet. och jag tröttnar också rejält på hennes idealiserade huvudpersoner. en trea får duga på denna bok.