Utdrag ur boken:
Och jag stirrade mållös när ett isblock, stort som det kristallpalats jag hade sett som barn, sköt upp ur isen. Det öppnade sig som en blomma och föll sedan ner med en krasch, splittrat i millioner fragment, vart och ett likt ett prisma, en jättelik diamant som kastade upp gnistor av bländande ljus. Ljudet när det föll var som världens undergång. Men inga klippväggar sände ljudet skallande kring horisonten. Det var ett ljud som kunde spränga trumhinnorna och som sedan upphörde - upphörde som om det aldrig hade funnits. Tystnaden sänkte sig över isen igen, och en hand rörde vid min arm.