Förtvivlade människor, Paula Fox 1970
Svensk utgåva Natur och Kultur 2014 i översättning av Eva Johansson
Förtvivlade människor utkom 1970 och fick ett varmt mottagande, men populariteten spreds aldrig utanför litteratureliten skriver Martin Gelin i sitt förord. Den blev mer eller mindre bortglömd, det fanns de som tyckte den var värd ett bättre öde. David Foster Wallace och Jonathan Franzen menade att den hade klassikerstatus och de lyckades få romanen nyutgiven 1990 och efter det fick boken en ny chans.
Man kan kalla det här ett kammardrama, mycket sker i paret Bentwoods våning, där de lever ett välordnat Brooklyn liv i New York. Utanför deras fönster lever slummen och brottsligheten, det blir påträngande. Tristessen i deras eget liv blandas med hotet utifrån. En dag blir Sophie biten av en vildkatt som brukar ligga utanför deras fönster och bevekande titta in, Otto har varnat henne, inte börja mata katten, men Sophie kan inte se den vädjande blicken. Det är nästan så att Otto gläds över att han fick rätt. Händelsen sätter igång saker, det bultar i såret, irritationen växer.
Det är som om kattbettet blir en utlösande faktor, mycket som legat och grott kommer upp till ytan, oron för om katten bar på rabies, som Sophie till en början inte vill tänka på, blandas med deras egna demoner. Det är inte bara hotet utifrån som de levde med utan också deras egen förtvivlan i ett äktenskap som gått i stå.
Uttråkade människor som för dialog, det är mycket det romanen bygger på, dialoger och tankar, ytlighet. Det enda som ger lite färg åt Sophies liv är när hon minns en kärleksaffär och när hon flyr ut i natten med Ottos före detta advokatkompanjon Charlie, de hamnar på ett nattcafe och Sophie öppnar sig kanske för mycket, känns som om hon förråder Otto som inte längre vill ha något att göra med Charles. Otto som vill ha struktur, Charlie som mer är en idealist.
Hot utifrån som här när kriminaliteten kommer närmare på gatorna, i deras närhet och i deras sommarstuga som blev vandaliserad, det kan göra att deras värld blir mindre, de vill skapa en trygghet tillsammans i sin lägenhet, men lyckas de? Tänker på tiden vi lever i nu, oroligheter i världen som kommer närmare och närmare, folk som flyr och vår värld här blir förändrad, vi känner oss hotade. Det är då olika krafter växer, vissa vill hjälpa, vill förstå, andra vill stänga in sig och skyller allt ont på det nya okända.
Kan inte säga att jag blev uppslukad av denna roman, men jag tyckte om dialogerna, det är komprimerat och bra skrivet, man kan riktigt se och känna deras platthet, men jag blev inte berörd.