Den heliga gralen blir stulen från ett museum och syskonen från första boken i Coopers "The dark is rising" - serie, tar tillsammans med Merriman och teckenbäraren Will Stanton upp jakten och kampen mot de mörka makterna.
Jag tycker Susan Coopers fantasyserie om syskonen Drews kamp mot mörkret är ytterst ojämn. Av dessa fem böcker har jag hitills läst tre varav två verkar vara riktade till yngre barn i mellanstadieåldern. Det är så att säga böcker i samma anda som Enid Blytons "Fem" böcker, med lite övernaturlig prägel. Den andra boken är dock helt annorlunda! Jag har svårt för att betygsätta dessa böcker eftersom de är riktade till olika målgrupper TROTS att de är delar i en sammanlänkad serie. Som barnböcker är "Ovan hav.." samt denna, "Lövhäxan" helt okej, men eftersom jag räknar "En ring av järn" som en av de bästa och otäckaste fantasyberättelser jag läst, har jag valt att betygsätta alla böckerna utifrån samma målgrupp, nämligen lite äldre ungdomar. Utifrån detta ställningstagande får "Ovan hav.." och "Lövhäxan" svaga tvåor.
Man får aldrig någon verklig kontakt med huvudpersonernas tankar och deras handlande. De djupaste känslorna man får för de tre barnen är något som liknar irritation. Efter att blivit rejält skrämd efter Will Stantons kamp i "En ring av järn", känns barnens attityd ytlig och opassande. Själva äventyret i sig är lite mer tilltalande. Lövhäxans sorg påminner mig om Maran i Tove Janssons Muminböcker. Hennes ensamhet är beklämmande. Tyvärr är detta inget som författaren lägger någon större vikt vid och berättelsen känns på så sätt ganska halvhjärtad.