Jag började dumt nog med att se filmen, och i min mening var den rent ut sagt kass. Anledningen till att jag köpte boken kan jag inte ens komma ihåg, och det var ett tag sedan jag gjorde det. Den har fått ligga i bokhyllan ett tag och damma.
Marcus är en avvikande tolvåring, han klär sig inte som alla andra och beter sig inte heller som samhället har bestämt att man ska göra. Det är hans mamma, den depressiva Fiona, som har påverkat honom och på sitt sätt skapat denna pojk, som tyvärr blir mobbad.
En dag stöter Marcus på 36-åriga Will, och från början är inte Will särskilt förtjust i den töntige Marcus, och visar mer än gärna att han skulle vilja bli kvitt honom. Men Marcus håller sig kvar och det utvecklas en minst sagt annorlunda vänskap mellan dem två.
Många som läst denna bok har sagt att den fått dem att tänka om, att de nu inte dömer folk som avviker från mängden längre. Jag har själv aldrig dömt någon efter utseende, eftersom jag själv inte följer den så kallade normen, men jag är glad att en bok kan få folk att ändra sig. För det behövs verkligen. Människor kan vara så elaka.
Nick Hornby har ett helt okej språk, och själva berättelsen är ganska bra. Men det var en sak i slutet av boken, en liten grej som inträffade på en polisstation, som fick mig att känna mig besviken. Jag tycker att den lilla grejen sänkte boken så otroligt mycket. Kanske låter det konstigt, men det är i alla fall så det känns för mig. Så denna bok får allt nöja sig med en trea, men det är ju inte fy skam det heller.