Sörja för de sina, Kristina Sandberg Norstedts 2012
Allt borde vara bra, småbarnsåren är över, familjen flyttar in i nybyggd våning och Maj gläds verkligen över kylskåp, kallskafferi åt norr, elektrisk spis med ugn, dammsugare och ett separat bakbord som kan flyttas där man vill ha det.
Allt det här låter kanske lite nedlåtande, men det är långt ifrån min mening, betänk istället vilken skillnad för henne att få uppleva alla de här nymodigheterna i sin vardag, i hennes yrke som hemmafru. När man läser om Maj så måste man betänka i vilken tid hon levde, där det var viktigt att vara mor och maka, att ta ansvar för det praktiska, medan Tomas tog ansvar för det ekonomiska, ingen hade egentligen valt sina roller och det får Kristina Sandberg fram så bra, utan att värdera. Jag tänker, hur är det i vår tid, väljer vi? Vi kan men gör vi det?
Men med tiden smyger sig tankarna på Maj, kan man leva genom barnen, för att sedan kliva åt sidan och skapa sig ett eget liv och snart kommer hon av samhället att betraktas som en parasit, men det vet hon ännu inget om. Tomas då? Hans tankar kommer också fram, vad vill han, egentligen inte arbeta på sin fars firma, kanske har han velat något annat, men det är en säker inkomst och när äldsta brodern dör så måste företaget leva vidare, men vill han ha ansvaret?
Äktenskapet då, hur går det? De hankar sig fram, kanske inte med de varmaste känslor. Även om de inte alltid förstår varandra så växer de ihop. Tomas har hållit sig nykter, men Maj väntar på fallet, hon ängslas allmänt för mycket tycker Tomas och han önskar att hon kunde visa lite mer värme, Maj däremot önskar att Tomas delade med sig mer, inte försvinna i tystnad.
I den här delen får vi mer höra Tomas röst,lära känna honom lite mer, så samtidigt som vi får Majs tankar och vardagsbestyr, får vi också se henne utifrån, då genom Tomas och det gör det hela större och intressantare. Tomas blir mer verklig och inte bara en skuggfigur i hennes liv utan en egen människa. Allt det här är verklighet i 40-50-talets Sverige, en historieskildring som ligger nära, en tid i förändring och det kommer nya tider.
Nu har jag en del kvar, kommer jag att sakna Maj? Den frågan har författaren fått många gånger, och hon sa när hon var här på vårt bibliotek i Avesta att det slog stopp för henne i del tre och efter ett tag förstod hon att hon måste ta farväl av Maj och acceptera det innan hon kunde fortsätta. Fortsatte gjorde hon, och det ska även jag.