Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts 2004
”Ett monument över de hemarbetande kvinnorna som fostrade 40 – tals generationen.”
Det är dags att ta adjö av Maj som jag följt sedan hon som ung servitris blev ”på det viset”, blev med barn med en man som hon knappt kände, en man som tog sitt ”ansvar” och gifte sig med henne. Maj fick göra en klassresa, men också en tillbakagång när Tomas blev arbetslös.
Hur blev Majs liv, ja det kan vi bara spekulera i, hon hade sin oro, kunde inte mitt i händelsernas centrum släppa det praktiska. Hon ville vara till nytta, göra undan, vara godkänd i andras ögon. Äktenskapet knallade på, inget himlastormande, oron för makens drickande som när som helst kunde spåra ur igen, men på något vis blev de sammanväxta och hade barnens bästa för ögonen. Men många gånger kunde jag bli frustrerad över de två och tänka, ”prata med varandra!”
Barnen växer upp och där får författaren fram blicken så bra, den blicken man får när man börjar se sina barn utifrån. Maj oroar sig för dem, egentligen är det ganska mycket hon oroar sig för, Tomas tar det mer lugnt, men han har också många frågor inom sig. Så småningom får Maj en ny uppgift, hon blir mormor och farmor, som hon på något vis kan förhålla sig lugnare till och njuta av, men mycket noga med att det ska bli rättvist fördelat. När Tomas blir arbetslös tar hon sig ut i arbetslivet, även där gör hon sitt bästa, det är så Maj är.
Det är en konst att skriva om det vardagliga livet, det liv som många lever med att få ihop ”livspusslet” som det heter idag, att skriva om det och få det spännande. Det kan Kristina Sandberg, för många gånger läste jag med hög puls, hur ska det bli för dem. Det är mycket motgångar, men också fina stunder och det verkar som om de övervinner till slut, vi människor är nog skapta så att vi till slut finner oss, och det goda stunderna är de vi minns mest, en överlevnadsinstinkt. Så länge vi ser framåt går livet vidare. Maj funderar över nästa dags matsedel in i det sista, kan verka trivialt, men mat behöver vi för att överleva och lite till.
Fick Maj det liv hon önskade sig? Vad önskade hon sig, kanske kärlek, som den kärlek hon upplevde med sin Erik, han som inte ville binda sig och som gjorde att Maj flydde och i sin törst träffade Tomas, och i ett ögonblicks verk var de sammanbundna för livet.
När var Maj lycklig? Kanske när hon fått undan.