Redan på sidan 37 säger jag farväl till denna roman. Tycker inte att detta är skönlitteratur, snarare en redogörelse.

Betyg 2

Hotell Angleterre är en riktigt intressant bok om beredskapsåren, sedd genom de äkta makarna Georgs och Kerstins ögon. Författaren gör inte anspråk på att ge en alltigenom sann bild av hur allting var i Sverige vid den här tiden. Visst fanns det interneringsläger i Sverige under kriget, men som Marie Bennett själv säger i bokens slutord, så satt ingen internerad så länge som Georg i boken får göra. Och Hotell Angleterre i Malmö har aldrig existerat och har inget att göra med Hotel d'Angleterre i Köpenhamn. Men detta är inte det viktiga. Boken handlar om två personer som skiljs åt under krigen, och som när de möts igen har svårt att hitta tillbaka till varandra igen.

Få kan förstå det trauma Georg har upplevt; bara de som själva varit med kan ha någon insikt. Och Kerstin, som blir upp över öronen förälskad i en kvinna och de inleder ett förhållande. Detta i en tid då homosexualitet var straffbart. Det var inte förrän 1944, som riksdagen beslutade att homosexualitet bland vuxna inte skulle vara kriminellt, utan istället ses som en sjukdom.

Bitvis är Kerstin en förfärligt jobbig person. Hennes svartsjuka tar fram det sämsta i henne, men det gäller väl oss alla. Jag har inte hört talas om någon svartsjuka som danat bättre människor. När Georg och Kerstin återförenas är hon inte längre tillsammans med Viola och en av hennes största fasor att någon ska avslöja att hon haft ett passionerat lesbiskt förhållande.

Detta är en välskriven bok och läsaren får en mycket god bild av Georgs och Kerstins känslor. En mycket bra debutbok, och det ska bli mycket intressant att se vad Marie Bennett kommer att leverera i framtiden.

Betyg 4