Författaren Sofie Sarenbrant var en ny bekantskap för mig. Avdelning 73 är den fjärde fristående boken om kriminalinspektör Anna Ström. I den här boken vaknar hon på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.
En sak som är bra med boken är att det är synnerligen korta kapitel. Det gör att det blir lättare att hoppa mellan olika perspektiv. Dessutom kan jag, när jag blir pömsig på kvällen säga till mig själv: Bara ett kapitel till! Snälla!
Trots detta är jag inte 100-procentigt nöjd med boken. Ibland känns texten lite platt och banal och det gäller även personerna. Motivet till de saker som händer känns också lite krystade. När trådarna ska bindas ihop i slutkapitlet, känner jag att det gick lite för snabbt.