Skaparen av mästerverket Gudfadern skrev denna roman strax innan. Och vi kan väl klassa den som en sorts uppvärmning. Det är inte lika dramatiskt men mycket känns igen. Man kan väl nästan säga att Puzo skapat själva sinnesbilden av italienska familjer som immigrerar till USA. Stoltheten, de starka familjebanden, de gapiga grälen, den goda maten och den viktiga hedern. Ett föredömligt släkte om ni frågar mig.

Vi följer Lucia Santa som uppfostrar sex barn under fattiga förhållanden i 30- och 40-talets New York. Hon är en stark och stolt sicilianska som inte tänker låta sig eller sina barn vika ner sig trots svåra tider. Att hålla på de familjära italienska värderingarna är inte det lättaste i det nya landet och det blir en ständig kamp med många motgångar.

Puzo spelar ut hela registret när det gäller egenskaper och familjedynamik. Det är intressant att följa Lucia Santas parering av de sex olika barnen och deras egenheter. Det är hårt men hanteras med värme.

Boken börjar trögt och går på tomgång ganska länge men växer och ger slutligen ett mycket starkt intryck. Oväntat starkt.

Man kan också se dramat som en studie om könsroller och dess förändring under 1900-talet. Starka män och lydiga kvinnor vs lyckojagande egon.

Betyg 4