Rätt spännande, men inga spännande personporträtt och fadda intriger. Inte den bästa deckaren. Men lösningen var bra. Riktigt knepigt uträknat.

Betyg 2

Instämmer till fullo med föregående recensent. Boken är tämligen fadd. Behållningen ligger uteslutande i den koloniala miljön som som alltid är fantasieggande (precis som i Döden på Orientexpressen). Men intrigen är tillkrånglad och slugt beräknad så till den milda grad att den totalt tappar trovärdighet. Dessutom är karaktärerna endimensionella och fördomsfulla i överkant t o m för att vara Agatha Christie. Det som utmärker kommunisten i sällskapet är till exempel en långt gången och aggressiv brist på hyfs, professorn är charmigt tankspridd, o s v. Sammantaget ger boken en stunds tidsfördriv, men har du något roligare för dig som städning eller disk, ägna dig hellre åt det.

Betyg 2

Den nyrika arvstagerskan Linnet Doyle vampar sin bästa väns fästman skelögd och gifter sig med honom utan några samvetsbetänkelser. Den försmådda Jaquline utför en raffinerad hämnd genom att förfölja det nygifta paret på deras bröllopsresa. På en ångbåt som glider fram över Nilen finns en stor samling människor som alla har ekonomiska motiv till att mörda Linnet Doyle. Tyvärr finns Poirot med och honom slipper inga mördare undan...

Fadd historia, även om den blev en hyfsad spelfilm med Mia Farrow i rollen som Jaquline. Upplösningen är oväntad och smart, men inte tillräckligt bra för att bära resten av berättelsen. Långa partier av boken är dödstrista. Bra blir det bara när det handlar om kärleksrelationerna och psykologin. Jag ger boken en medelgod trea. Visst är den en klassiker, men inte en riktigt bra sådan.

Betyg 3

Lyxkryssaren M.S. Karnak rör sig saktmodigt fram längst Nilens stränder och de välbeställda resenärerna njuter av drömresan. De väcks dock plötsligt av mordet på den högdragna miljonärskan Linnet Doyle och i de efterföljande förhören (med mästerdetektiven Hercule Poirot) visar det sig att flertalet av medresenärerna haft minst sagt starka motiv för att begå brottet.

”Döden på Nilen” är enligt mig en tämligen urvattnad light-version av den betydligt bättre ”Mordet på Orientexpressen”. Persongalleriet känns urtypiskt för Christie och följer ungefär samma mallar som nyssnämnda förlaga. Trots att jag är ganska kritisk till denna deckare måste jag ändå tillstå att Christie var mästerlig när det gällde att knåpa ihop kluriga upplösningar. Synd bara att vägen fram till det oväntade slutet känns som en lång och påfrestande transportsträcka. John Guillermins filmatisering från 1978 är faktiskt betydligt bättre än romanen, och då är den ändå långt ifrån något mästerverk. Boken hade med fördel kunnat kortas med sisådär en tredjedel. Filmen likaså.

Betyg 2

En bra standard, men personerna är inte levande. Fast vem läser deckare för att få bra personbeskrivnigar......?

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Långt ifrån den bästa Christie-deckaren, men den har sina höjdpunkter utan att avslöja för mycket.

Betyg 3