För ett par år sedan läste jag Johan Hiltons reportagebok ”No tears for queers”. Vid denna tidpunkt hade jag ännu inte kommit ut ur garderoben och bokens innehåll – hatbrott gentemot hbt-personer – påskyndade inte denna utveckling så att säga. Men den blev något av en genusintroduktion gällande heteronormativitet och manlighetsstrukturer. När jag av en slump sökte på Johan Hiltons namn fick jag reda på att en ny bok av honom snart skulle komma ut – ”Monster i garderoben”.

”Monster i garderoben” tar med en på en kulturhistorisk resa gällande synen på homosexualitet från psykoanalysens storhetstid fram till aids-krisen genom att följa skådespelaren känd som motellägaren i Hitchcocks ”Psycho”, the closet-case Anthony Perkins.

Hilton delar upp boken i 3 delar: (I) mammamonstret – de psykoanalytiska hypoteserna om orsaken till homosexualitet, (II) homosexualitet i efterkrigets Amerika – senator McCarthys förföljelse av homosexuella i statsapparaten, filmstudions starka heteronorm, homo-kurerna, aids-krisen, etc. och (III) porträttering av homosexuella som perversa våldsmän i fiktion. Mitt i allt det här finns Anthony Perkins som under hela sitt liv faller offer för samhällets patologiska syn på homosexualitet.

Det är snabb och engagerande läsning, om än kanske inte djuplodande. Tankar om ens eget förhållande till sin mamma är svårt att inte tänka på när man läser om mammamonstret. Var min mamma för beskyddande och uppmuntrade ”feminina” egenskaper vilket gjorde mig till bög? När det gäller frågan om perversion och våld går tankarna huruvida min sexualitet innebär att jag har våldet nära till hands?

Johan Hilton skriver: ”En minoritet låter sig alltid definieras genom en yttre blick”. Idag, i västvärlden, har denna blick blivit mer vän mot hbt-personer. Men det finns fortfarande ett arv från 1900-talet som gör sig påminnande gällande mammamonsterns inverkan i homosexualitet och den sexuella läggningens inverkan i våldet såväl i populärkultur som i nyhetsredaktioner. Men synliggörandet som Hilton gör är åtminstone ett steg på vägen att rikta den yttre blicken åt annat håll.

Betyg 4