Böckerna om Wallander och den svenska välfärdstaten i upplösning har funnit trogna läsare i hela Sverige, men även i de andra nordiska länderna (och Tyskland). När Mankell avslutade sin serie med "Brandvägg" höjdes rösterna efter en roman som behandlade Kurt Wallanders ungdomsår och förklarade hans handlande i de senare böckerna. Mankell var inte sen att svara på önskemålen och skrev samman fem längre berättelser om nyckelhändelserna i Kurts liv. Detta blev "Pyramiden". Vi möter 21 årige polisaspiranten som drömmer om att bli kriminalinspektör, vi möter honom några år senare när hans drömmar infriats och han har en fem årig liten dotter. I fem berättelser kommer vi Wallander inpå livet....
Mitt låga betyg är kanske präglat av mitt totala ointresse för Wallanders liv och leverne. Redan när vi möter Wallander som 21 åring är han enligt mig en riktig gnällspik. Mankells eviga målande av det fantastiska svenska vädret "det regnar", gör knappast saken bättre. Själva kriminalintrigerna är annars riktigt bra, men eftersom personen Wallander mest känns som en paria blir boken ett smärre helvete att ta sig igenom. Jag uppskattade verkligen Wallander när serien började, men för varje bok - där huvudpersonen blir allt mer miserabel, började jag tröttna! Om detta är den första bok man läser om Wallander, kan den säkert göra ett mycket gott intryck, men som sista delen i en allt mer trival serie är den minst sagt tråkig. Den får en tvåa.