Jessica Pruitt, 34- eller i själva verket: 43, är en framgångsrik amerikansk skådespelerska som närmar sig den ålder då kvinnor blir passé. Hon befinner sig i Venedig för att spela in en ny film, regisserad av en gammal svensk älskare till henne och hon sitter dessutom som ensam kvinna i Venedigs filmfestivals jurygrupp. Hon har fyra misslyckade äktenskap bakom sig, precis lika många som modern hade. Jessicas mor som begick självmord när hon enbart var femton, men som ständigt finns med som ett spöke i Jessicas bakhuvud. Jessica har dessutom en tioårig dotter som hon av någon orsak förlorat vårdnaden till. I Venedig lämnas hon aldrig ifred. Paparazzi-fotografer förföljer henne överallt. De andra manliga jurymedlemmarna är också ständigt efter henne. En av dem, en nästintill impotent rysk poet är nära på att våldta henne.
Jessica har lidit av sexmissbruk, men nu är det enbart William Shakespeares heliga skrifter som hon går till sängs med. Hon fascineras och fantiserar om honom.
Av en slump träffar Jessica på en åldrande amerikansk stumfilmsskådespelerska som anses vara någon form av häxa. Genom en omvänd reinkarnation tycks Jessica plötsligt hamna i 1500-talet i Venedigs judiska ghetto där hon träffar på Shakespeare i egen hög person...
Efter drygt 150 sidor så tackar jag för mig. Nu har jag inte läst Erica Jong på säkerligen trettiofem år- men jag minns henne som en ganska lättsam författare inom tantsnuskgenren. Här försöker hon sig på något större och djupare- men misslyckas helt med att fascinera mig. Här finns heller ingen röd tråd, jag vet inte vad som verkligen händer. Vad som ska föreställa vara fantasi och verklighet. Synd, då jag tyckte baksidestexten lät mycket lovande.
När jag var ung minns jag att jag tyckte mycket om "Rädd att flyga", men inte ens den har jag något större minne av idag.