”Byborna reproducerade samma erfarenheter i exakt samma tappning, generation efter generation, och motsatte sig all form av förändring” skriver Édouard Louis i ”Göra sig kvitt Eddy Belleguelle". Det blir därmed bäddat för intriger när huvudpersonen, författaren själv i denna självbiografiska skildring, avviker från den nordfranska byns patriarkala norm genom att vara bög. Och inte blir det lätt för honom att maskera sin sexualitet när hans sätt att vara på är den stereotypa parodiseringen över bögen som feminin, med pipig röst, som viftar med händerna och som svänger på höfterna när han går.

”Göra sig kvitt Eddy Belleguelle” är en brutal uppväxtskildring om ett samhälle som faller offer för patriarkala strukturer. Manlighetsnormen blir nästintill skrattretande i dess övertydlighet där den ”riktige” mannen, hårdingen, ska slita i fabriken för brödfödan, ständigt supa sig full, använda sig av våld, vara full av fördomar och ha ett hetsigt humör. Kvinnobilden sträcker sig likväl flera decennier bakåt, trots att det handlar om 1990-2000-talet, där kvinnan ses som en mjukis, en barnaföderska, hemmafru och slagpåsen för mannens knytnävsslag samtidigt som hon värdesätter denna form av ”manlighet”.

Det går därmed inte att undgå klassperspektivet i den nordfranska byn där de flesta männen hoppat av skolan för att börja jobba i fabriken och kvinnorna likaså eftersom de blev på smällen av tidigare nämnda. Ingen ifrågasätter normerna och därmed faller alla offer för dem, men framförallt de som avviker från normerna och hit hör Eddy Belleguelle.

Genom att vara bög tvingar Eddy andra att möta sina föreställningar om de rådande konventionerna, men så inskränkta som byborna är svarar de med vad de känner till, våld och glåpord, istället för att ifrågasätta sina handlingar och ge möjlighet till acceptans. Trots allt Eddy utstår, är det genom att vara annorlunda som han inte fjättras vid byns konventioner och därmed får en möjlighet att ta sig därifrån till skillnad från de andra. Men frågan över vilket skick han sedan lämnas i kvarstår. Efter all internalisering för att vara som alla andra, all skam gentemot sig själv och all misshandel, har han många sår som behöver läkas innan han helt och hållet kan göra sig kvitt sitt barndoms Eddy Belleguelle.

"Göra sig kvitt Eddy Belleguelle" är mörk läsning som gör ont inom en, men likväl viktig. Tänkte på min egen uppväxt och det här med att få insikten över sin homosexualitet i en ålder när man bara vill tillhöra. Det känns ibland som att livets kronologi är felkonstruerad, att då vi är som mest känsliga även utsätts för mest. Men efter ett tag blir vi stora, och om vi överlevt barndomen, brukar det bli bättre.

Betyg 4