Kurt Wallander har gått i väggen. Han tar tjänsteledigt och vandrar långa promenader på en ödslig strand vid Skagern. Han har precis beslutat sig för att lämna sitt yrke som polis, när han får besök av en gammal bekant vars pappa nyss kört ihjäl sig. Sonen misstänker att något konstigt är i görningen och ber därför Wallander om hjälp. Denne nekar men bara någon vecka senare blir sonen skjuten. Driven av skuldkänslor störtar Kurt in i sina gamla vanor och sitt gamla jobb som kriminalpolis. I skuggorna lurar en man som alltid ler, en man som är högt uppsatt och som har hela Sveriges uppskattning för sin företagsamhet och sina bidrag till diverse hjälporganisationer. På något sätt är han inblandad i mordet och Kurt beslutar sig för att krossa mannens leende.
Det här är en av de bättre Wallander romanerna. Efter att blivit lätt uttråkad av "Hundarna i Riga" och definivt inte sömnlös av "Den vita lejoninnan" var det skönt att få ett "vanligt" mord utan några referanser till utlandet där Mankell kan brodera ut sig i historiska skildringar och saker som inte alltid känns så äkta. Ingen toppenroman, men inte heller en dålig berättelse. Sommarlektyr skulle jag väl kalla den här romanen, avkopplande utan några överdrivna spänningsattacker.....