När Högsta Domstolen i USA röstade för samkönade äktenskap i år gick uttrycket ”Love is love” som något av en löpeld i massa kommentarfält. Och när det enbart kommer till fenomenet kärlek är den visserligen densamma mellan människor. Vi blir förälskade, vi känner begär, ibland blir vi besatta, ibland vill vi mer än den andra och ibland mindre. Men samtidigt skriver Lyra Ekström Lindbäck hur kontraproduktivt det blir att enbart fokusera på kärleken: ”Typ att all kärlek är vacker kärlek, vilket bara osynliggör att vi existerar i det här samhället på olika villkor”. För när behöver heteropar oroa sig för att bli misshandlade, höra smädelser, se äckel i andra människors ansiktsuttryck, när de öppet visar ömhet för varandra, håller varandra i hand, kysser varandra?

”Ett så starkt ljus” är en efterlängtad och fantastisk skildring om kärlek bortom heteronormen. Det är en roman som marginaliserar själva heterosexualiteten. Begreppet heteropar (istället för ordet par som är förunnat resten) blir ett underbart exempel som visar på hur kategorisering skapar marginalisering och ett annorlundaskap, fastän det heterosexuella i själva verket är norm men inte i Ekström Lindbäcks värld där det icke-heteronormativa får utgöra det normativa.

Läsandes ”Ett så starkt ljus” fick mig ofta att tänka på Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”. Huvudpersonen Saras kamp för att uppnå tvåsamhet får i vissa fall sådana proportioner av besatthet att tankarna automatiskt går till Esters desperata försök att få Hugo att falla för henne. Lena Andersson skapade ett så slagkraftigt porträtt av den obesvarade förälskelsen att det kommer bli svårt för andra författare att inte bli jämförda med henne, såvida de inte har något unikt att komma med. Men det har Ekström Lindbäck.

”Ett så starkt ljus” är något av en generationsroman för de som flyttat för att kunna vara sig själva, för de som längtar och trängtar efter kärleken, för de som väntar på att livet ska börja och för de med ångesten över att det inte blir mer än så här. Som Ekström Lindbäck skriver: ”Mitt liv är det i alla fall, och det händer oavsett om det finns någon handling”.

Betyg 4

Det här är en svårläst bok om en längtande och sorgsen ung människa som söker närhet till andra, men som själv står i vägen. Hon är dessutom lesbisk, vilket försvårar ytterligare. Språket är vackert men krävande och står i vägen för att komma huvudpersonen nära.

Betyg 2