Henning Mankell är duktig på att skriva deckare, och den här var mer eller mindre lika bra som de andra. Synd bara att Kurt Wallander ska vara så otroligt tråkig. Alltid missnöjd, präktig och konservativ. Själv tycker jag att det är omöjligt att engagera sig i honom. (Han var något bättre i den här boken när han var lite djärvare än vanligt). Vardagsfilosofen Wallander skulle man gärna klara sig utan, då han inte alls håller måttet ("Vi lever i änkornas tidevarv", "Vi lever i rädslans tidevarv"). Vidare frågar jag mig hur det kommer sig att Wallander alltid uppfattar sina känslor- varför han inte upplever dem: Wallander märkte att han blev irriterad, ...sade Wallander och märkte att han var arg. Irriterande i längden. Men boken är spännande och välskriven.