Karin Månsdotter, Mika Waltari.
Wahlström & Widstrand 1943, i översättning från finskan av Anna Bondestam

Ett historiskt kvinnoöde, Karin Månsdotter gjorde en rejäl klassresa, som kanske inte slutade på det bästa sätt. Mika Waltari har blandat detta historiska öde med fiktion och romantik.

Ung och godtrogen kom Karin till Erik XIV:s hov, hon hade god hand med den allt mer sjuke regenten, och tom Eriks sekreterare den förtrogne Göran Persson fick lov att inse det. Annars var hon inte väl ansedd på någon sida, hennes gamla vänner spottade efter henne, bara en vän hade hon kvar, men han försvann spårlöst i natten för att senare som lik flyta iland, men det var Karin helt ovetande om. Hon satt i sitt lusthus, ofta ensam när inte Erik var där, hon lyssnade till fågelsången som aldrig ville tystna, för Erik hade låtit genomborra deras ögon med glödande nålar för att de skulle bli blinda och sjunga för evigt. Om det är Karin lyckligt ovetande, överhuvudtaget tror hon bara gott om sin kung, hon står vid hans sida outtröttlig och hon blir den hon var trots sin ställning som drottning. Ett tragiskt öde kan man tycka, att få allt för att sedan mista det, kanske inte riktigt allt för kärleken till sin Erik fanns hela tiden kvar och var besvarad.

Waltari ser på tiden och dess aktörer med en betraktares blick, Eriks vansinne och Karins godhet, två motpoler som möts och vilka konsekvenser det får. Folket kunde aldrig acceptera att Erik tog sin frilla till gemål, egentligen konstigt, borde de inte egentligen uppskatta det, att en av dem kunde bygga broar. I alla tider har detta med klassresor varit ett dilemma, man hamnar i ett ingenmansland ofta hatad från två håll, egentligen förstår jag det inte, det är ingen vacker bild av människan.

Alla författare har sin stil och det tar ofta en stund för mig att komma in i språket, det känns som om författaren här ser på det hela med ett utifrånperspektiv till skillnad från min förra läsning av Maria Gustavsdotter, där man mer ser tillvaron genom Gertrauds ögon och tankar, båda fungerar, kanske jag föredrar det sista, men det är alltid bra att vidga blicken och allt tillsammans ger till slut en bra bild över samhällsskiktet i denna grymma men samtidigt så intressanta och händelserika tid.

Betyg 4