Fem pärlor till Jungfruns krona, Änkan, Maria Gustavsdotter
2010 Maria Gustavsdotter & Isaberg förlag

Jag har nu följt Gertraud, som dotter, hustru och nu i den sista romanen som änka, det hela började i Kalmar1527 och avslutades i Kalmar våren 1774,och det är med viss sorg jag lämnar henne. Ett liv har målats upp, i svensk medeltid, inget lyxliv, ej heller i det värsta armod, men genom Gertrauds ögon har man fått en bild av hur människor levde, både högt och lågt och förstått hur alla beslut påverkade människor på olika vis. Efter hand har jag mer och mer känt för denna kvinna.

Medeltiden är en intressant tid att läsa om, men var nog inte så lätt att leva i. Man tydde järtecken, det var missväxt och krig, hårda straff och sanktioner, tron togs ifrån folket och jorden var rund. Gertraud funderade mycket över allehanda ting. När hennes älskade Nils dog var hon helt förkrossad, hon ville så gärna följa efter kistan, men det tilläts inte att kvinnor var med vid jordfästningar.

Nu blev hon satt på undantag, fick lämna ifrån sig nyckelknippan till sonens hustru och flytta upp på vinden, på ett vis tyckte hon det var skönt att slippa ansvaret, men sonhustrun kunde ha varit mildare. Gertraud som alltid med värme tagit emot de som behövt hjälp och husrum fick nu känna sig som en belastning. När det otroliga och fasansfulla hände att hon blev uppvaktad av den enda man hon avskydde och sonen och sonhustrun var med på giftermålet blev Gertraud desperat. Hon kämpade emot till ingen nytta, men efter att hon förtvivlat fann hon som så ofta på råd och så även denna gång, kanske inte som hon tänkt sig, men man kan säga så här, att hennes brinnande intresse för att sy kom till stor och oväntad hjälp, inte på det sätt hon trott och kanske inte på ett så snyggt sätt heller. Hon visste att hon gjort ont, men det värsta som hon själv tyckte var att hon inte ångrade sig och då inte kunde be Gud om förlåtelse.

Den allmoge människan var utsatt på medeltiden och kvinnor allrahelst, det var viktigt att de blev gifta och de hade sällan förmånen att välja. Det var tillåtet att aga sin fru, men ej misshandla, men hur visste man det och hade mannen en hög ställning så var det ingen som vågade säga mot. En utväg för kvinnan var att gå i kloster, så då även för män, min spekulation är att det mer blev en utväg för kvinnor och ett mer medvetet val för männen. Gertraud med sitt lyte trodde aldrig att hon skulle bli gift, så därför var hon inställd på att gå i kloster. Nu satte ju Gustav Vasa stopp för det när han stängde dem, så för henne var det egentligen bra för hon träffade sin skräddare och fick uppleva kärlek, jag tyckte kanske först att det var väl romantiserat, men känner nu att det nog behövdes lite lycka också för att väga upp det tunga.

Hur blev det då med hennes löfte till Jungfrun, ja det blev inte precis så som hon tänkt och lovat, men det skulle komma till användning, kanske på ett bättre sätt.

Maria Gustavsdotter har lagt ner ett gediget arbete på denna berättelse det märks, ett personregister finns och i slutet på boken är det en ordlista över de uttryck som användes på medeltiden, som vi kanske inte längre vet vad de betyder, hon har även klargjort de delar i Madonnans fröjder som Gertraud broderade. Maria har även förklarat hur man under 1500-talet levde efter den Julianska Kalendern och till slut också kommit med lästips för dem som vill förkovra sig i tiden, mycket imponerande.

Betyg 4