MaddAddam är den sista boken i Margaret Atwoods dystopiska trilogi. I tidigare böcker (Oryx & Crake, Syndaflodens år) har man fått ta del av en värld där människor legat i den yttersta framkanten(/överkanten) inom vetenskapen, samtidigt som det moraliska förfallet och girigheten växt sig så pass stor att världen urlakats på alla sina resurser.

I Oryx & Crake skapade Glenn/Crake ett virus som ödelade nästintill hela mänskligheten i hopp om att världen skulle få en omstart samtidigt som Crake gett upphov till en ny fredligare, icke-resurskrävande organism - crakerianerna. I Syndaflodens år följde vi Toby och Ren som före pandemin levde i en sekt som värnade om naturen och på något sätt lyckades överleva katastrofen, för att slutligen hitta andra överlevande och crakerianerna.

MaddAddam i sig är en bok om vad som händer härnäst, när människan tvingas lägga upp nya strategier för att överleva, då premisserna för överlevnad blivit nästintill helt omkullkastade. Det är en bok om att antingen ta sig vidare, eller dö. Atwood knyter ihop karaktärer från tidigare böcker och svarar på de flesta frågor, men i slutändan lämnas jag ändå en aning besviken.

Tidigare böcker, åtminstone Oryx & Crake kändes så nyskapande bland dystopiska skildringar och hör till en av mina favoritromaner av Atwood. Men de nästkommande upphörde med kritiken mot människans amoralitet och vårt kortsiktiga perspektiv, mot vetenskapen utan gränser, mot människans enorma girighet, och blev istället mer av äventyrsromaner. Den sista skulle jag inte ens vilja kalla dystopi, snarare en överlevnadsskildring á la Robinson Crusoe.

Vad hon dock lyckas förmedla är människans enorma självbevarelsedrift, hur vi på något sätt alltid försöker överleva. Åtminstone när vi inte är helt ensamma, utan också har personer runtomkring oss som kan hjälpa en att plocka upp de spillror som uppstår under ett liv.

Atwood sade vi något tillfälle att denna trilogi är de viktigaste böckerna hon kommer skriva i sitt författarskap. Förutom markandsföringsvärdet som uttalandet har, handlar det om att inse konsekvenserna av vår livsstil. Visst kan vi under kort tid nyttja resurser utan att tänka på några begränsningar överhuvudtaget, vi får bara förstå att den dagen de tar slut så tar även mänskligheten slut.

Betyg 3