En rätt så intetsägande och långsam deckare. Den känndes seg att läsa, om det inte hade varit så att jag var fast i en stuga på landet så skulle jag nog lagt den åt sidan och läst något annat. Jag har inte läst någonting av Leena Lehtolainen förut men jag var nyfiken på att läsa en finsk deckare eftersom jag har släkt i finland. Sen så vet jag inte ifall just konståkning är min stora grej, jag är totalt ointresserad av det och ibland blev det lite för mycket konståkning. Men vi får väl se jag kanske ska testa och läsa någon av hennes andra böcker.

Betyg 1

Detta är den andra boken jag läser av Leena Lehtolainen. Den första var Snöjungfrun som jag inte var sådär jätteförtjust i. Den kändes lite kall och jag kände inga sympatier med huvudrollsinnehavaren Maria Kallio. Jag tyckte i alla fall att jag skulle ge författaren en chans till så jag läste Dödsspiralen och blev positivt överraskad.

Den här boken är mycket varmare än den förra och jag som alltid själv utövat idrott tyckte om sporttemat i boken. Historien är trovärdig och spännande. Huvudpersonen har fått mycket varmare och mer sympatiska drag. (Även om jag inte förstår hur man kan utsätta sig för de faror hon gör trots att hon är höggravid ....)

Betyg 4

Jag tror aldrig jag har läst en bok som så ensidigt handlar om brottet. Ofta passar författaren på att beskriva något annat inom ramen för sin kriminalhistoria. Lehtolainen avstår från det. Eller... det gör hon nog kanske inte, men hon väljer att beskriva konståkning. Den tråkigaste sporten som finns. Det ger ju inga pluspoäng hos den här recensenten, förstås.
Kriminalhistorien är inte heller särskilt intressant. Den tar aldrig riktigt fart, och läsaren blir inte tillräckligt nyfiken. Det spelar helt enkelt ingen roll vem det faktiskt är som mördat Noora.
Men ett plus skall romanen ändå ha. Den är bra skriven. Det flyter bra hela tiden, så även översättningen är bra. Detta gör att den klarar sig upp på en trea, även om den är mycket svag. Men en tvåa känns alltför lågt.

Betyg 3