Vi befinner oss i huvudet på tre olika kvinnor. De är alla mycket självupptagna. Det hela blir i längden mycket tråkigt. Slutar halvvägs i ren självbevarelsedrift och all moralism till trots.

Betyg 2

För ett par år sedan läste jag Styrons "Sophies val". Vad Sophie tvingades att välja mellan var antingen att låta båda sina barn gasas ihjäl eller låta ett av barnen överleva, ett ultimatum bortom mänsklig fattbarhet. Resten av sitt liv slets hon av skuld för sitt val. Det är till Sophie mina tankar går när jag läser "Timme noll", en roman som handlar om vilket ansvar vi bär mot våra barn, mot våra partners och mot oss själva.

"Timme noll" handlar om tre kvinnor vid olika tidpunkter. Vi får följa Hedwig vid andra världskrigets slut (även känt som timme noll) som hade offrat sin dotter för sin egen säkerhet, Isa som blev lämnad av sin mamma som valde att satsa på karriären på andra sidan jordklotet och Ingrid som inser att hon glömt vem hon är när hennes man, som varit hennes allt, drar sig undan mer och mer.

Det är en bok om moraliska skyldigheter. Får man som förälder svika sina barn för att satsa på sig själv, för att rädda sig själv? Har man rätt till att vara missunnsam mot ens partner när man av fri vilja uppoffrat vad som var en stor del av ens liv?

Svek blir den röda tråden i "Timme noll". Den svikne som försöker ta sig vidare, svikaren som knappt är medveten vad denna har vållat. Och bakom själva sveket ligger ett val över vilket ansvar man tror sig ha. Har jag någon skyldighet? Är det i sådana fall mot den andra? Eller kanske mig själv? Svar som vi som läsare ofta har i förväg, varför skulden mot svikaren blir total och vår förtröstan gentemot den svikna desto större.

"Timme noll" började svagt och det var svårt att ana sig vilken väg boken skulle ta. Men helt plötsligt började man ana konturer till en fängslande ramberättelse som var svår att släppa greppet om.

Betyg 4

Timme noll Lotta Lundberg Natur och Kultur 2014

Denna roman fick Sveriges Radios romanpris 2015

Tre kvinnor, tre tider. 1945 befinner sig Hedwig i ett sönderbombat Berlin, hennes önskan är att få skriva, men hon har fått skrivförbud av regimen, men skriver i hemlighet. När hon får en dotter lämnar hon bort henne för att kunna skriva på sin roman, tar hem henne igen efter 6 månader. Dottern kommer att offras igen, nu till ett koncentrationsläger, kanske inte medvetet, men innerst inne förstår Hedwig vad det innebär att inte rädda henne, men hon skjuter det ifrån sig, hon lever med någon slags förnekelse.

Hedwigs historia bygger på en verklig berättelse och hon är egentligen den intressantaste karaktären som befinner sig i den intressantaste tiden och miljön. Hitler som hon röstat på men inte blev den räddare hon trott och ryssarnas brutala ankomst. Att hon lämnade sin dotter gör väldigt ont, men samtidigt är det så anonymt beskrivet. Lotta Lundberg säger i en intervju hos Malou, det är något män har gjort i alla tider, hur trött jag blir på sådana kommentarer, när ska vi ta oss vidare och var och en får stå för vad den gör.

Isa en komplicerad tonårsflicka som befinner sig i Uppsala 1983. Efter att hon utfört dockmord går hon i terapi hos ”psykot”som hon kallar sin terapeut. Isa är lämnad av sin mor, som är väldigt anonymt beskriven, men finns som en röst på radion.

Ingrid prästfrun som flyttar med sin man från Uppsala och befinner sig nu 2004 på Blidholmen. Hennes man Karl-Erik har fått diagnosen Parkinson och behöver en mindre församling, och för hans skull följer Ingrid med och ger upp sin egen karriär som psykoterapeut. Hon blir bitter och flyr till slut från sin man och ön.

Det handlar om i mitt tycke tre osympatiska kvinnor, kanske inte Ingrid i lika hög grad som de andra två. Men de är väldigt svåra att tycka om, det är inget ändamål i sig själv att romangestalter måste vara sympatiska, men här är det hela tiden ett skavande som nöter sönder all behållning för mig.

Kapitlen delas upp mellan de tre, det kan fungera men inte här, istället blev det ett problem, det blev för uppstyckat. Svårt att få någon slags relation och Isas kapitel började jag till och med att hoppa över, kände bara irritation över henne. En roman ska fånga mitt intresse, denna gjorde det inte.

Betyg 1