Sprängaren, av Liza Marklund, är den första boken om journalisten Annika Bengtzon. Händelserna i boken utspelas dock tidsmässigt direkt efter Prime time.
Det är Sveriges tur att anordna de Olympiska spelen. Både folket och politikerna jublar. Men sju månader innan det är dags exploderar det på den stora arenan som byggts endast för spelen. Ganska snart står det klart att en människa befunnit sig på stadion när den sprängdes. Efter ett par dagar kan polisen identifiera offret och det visar sig vara kvinnan som är ansvarig för de kommande spelen, OS-chefen Christina Furhage.
Kriminalreportern och tvåbarnsmamman Annika Bengtzon är chef över kriminalredaktionen på tidningen Kvällspressen. Hon försöker hela tiden, som ny och tämligen oerfaren chef, vinna sina skeptiska medarbetares förtroende utan större framgång. Redan från början misstänker Annika att explosionen var riktad mot Christina Furhage personligen, och inte mot de Olympiska spelen. Hon börjar med hjälp av sina kollegor nysta i alla lösa trådar för att få fram hur det hela hänger ihop. Samtidigt jagar polisen en hänsynslös mördare.
Sprängaren är en extremt bra och stark svensk deckare. Hela tiden hänger det spänning i luften. I boken är det högt tempo och starka karaktärer och man får stor insikt i tankar och känslor. Miljöbeskrivningen är excellent liksom personskildringen. Sprängaren innehåller många slanguttryck och mycket dialog samt talspråk, vilket gör berättelsen väldigt levande. Intrigen är välformulerad och boken är svår att lägga ifrån sig. Hela tiden byggs handligen upp mot det gastkramande slutet.