det här är en barnbok, men jag kan ändå inte hjälpa att jag lägger in den för jag har även läst den flera gånger sedan jag blev äldre. kan helt enkelt inte sluta tycka om den. den är så otroligt sorlig.

boken handlar om ensamheten somo bor tillsammans med sina perfektionist föräldrar, som har bestämt allting i förväg (tillexempel vilket klockslag de ska ge sin dotter en puss på kinden eller hur många kvarter de ska gå på sina söndagspromenad.)
allting är ordning och reda hemma hos flickans familj, ja allting utom hon själv. för hon mår så dåligt. sitt namn kommer hon inte ens ihåg, istället kallar hon sej själv för ensamheten.
ensamheten har inte ens några vänner.

men en dag vågar hon sej in på grannens tomt, grannen som inte har buskarna och träden perfekt klippta, och grannen som har en väg med stenplattor till huset men som inte har mätts med linjal så att de ska vara precis raka.
och den här dagen är början på en stor förändring.

den här boken är helt otroligt bra fast den är för barn. den är extremt sorglig men det finns ändå ett ljus. kan inte ge den annat än en femma!

Betyg 5