Robotologins tre lagar säger att:
1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med Första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.
Så börjar boken Jag, robot, skriven av Isaac Asimov på 1950-talet. Boken, som blivit en kultförklarad science fictionklassiker, har påverkat både filmrobotar och verkliga robotar. För några år sedan blev boken filmatiserad med Will Smith i en huvudroll.
Boken utspelar sig i framtiden, kanske på 2030-talet. Den består av 10 kapitel (eller noveller), som skulle kunna läsas var för sig. Dessa kapitel hänger ihop genom att en journalist intervjuar en robotpsykolog, dr Susan Calvin. Genom henne får vi veta hur robotarna utvecklats från de första modellerna som inte kunde tala, till de superrobotar som i slutet styr världen. Intervjuerna ska leda till en artikelserie i Interplanetary Press, men hur det går får man inte veta. Det fungerar bara som en ram runt de olika robothistorierna.
Handlingen utspelar sig både på jorden och i rymden. I framtiden har människorna med robotarnas hjälp kunnat bosätta sig och skapa nya världar ute i rymden, vilket leder till att överbefolkning inte längre är något problem på jorden.
Med tanke på att Asimov skrev boken redan på 1950-talet blir det lite lustigt att läsa om 2008 som framtiden, när vi själva befinner oss där. Hans framtidsvision har inte precis blivit sann, men det är ändå fascinerande att se med vilken fantastisk inlevelse han beskriver en robotstyrd framtid. En del av det han skriver har faktiskt blivit verkligt, som genmanipulerad mat. Kanske hade forskningen redan påbörjats på 50-talet, men nu är det ju en verklig produkt som vi kan köpa i affärerna.
De tre lagar, som är grunden till att man överhuvudtaget kan använda sig av dessa superintelligenta robotar, ser till att människan alltid befinner sig i överläge, trots att robotarna både är snabbare och smartare. Dock händer det att saker går fel. En människa kan säga något till en robot, som ger problem, eftersom robotar inte förstår känslor. De styrs enbart av logik. Vid något tillfälle har människorna manipulerat med Första lagen, för att det i vissa situationer inte fungerade att robotarna avbröt arbetet för att hjälpa människor som de ansåg var i fara. Detta leder till att Tredje lagen blir starkare hos roboten och den sätter sin egen säkerhet först. Sådana robotar kan bli farliga för människorna och måste elimineras.
Jag tycker att boken var spännande, intressant och framför allt tankeväckande, särskilt nu med allt vi vet om klimatpåverkan, miljöförstöring, överbefolkning i stora delar av världen m.m. Det kan låta som en fantastisk lösning att låta robotar ta hand om det mesta, eftersom Första lagen ser till att de gör det bästa för människorna, men samtidigt känns det en aning olycksbådande. Vad händer om något går fel? Hur löser man det då? Robotarna ligger ju med sin logik alltid före oss…