En jagberättelse och barndomsskildringen var fantastisk. Den är utgör tyvärr knappt en tredjedel av romanen. Vuxenskildringen (åren 1978-80) är för svällande. Vår huvudperson visar sig också vara rätt osympatisk. Plus för alla tidsmarkörer. Kuriosa: Författarinnan är dotter till Lasse Holmqvist (tv-profilen).

Betyg 3

Pia-Lisa är 22 och hjälper sin mamma och syster att städa ur deras barndomshem. Pappa är död och villan ska säljas. Men Pia-Lisa påminns återigen om sin älskade barnflicka Ulla som är så förknippad med hemmet men som plötsligt försvann för tio år sedan. När hon tjuvläste storasysterns dagböcker dök det upp detaljer som tycktes kasta ett ljus över försvinnandet, men när hon konfronterade sin pappa hade han en annan förklaring til det som stod där. Och en döende man ljuger väl inte...? Pis-Lisa tyr sig till sina vänner, Teresa som hon kanske älskar, Janne med hunden och barndomsvännen Robban som är bög. Musiken spelar stor roll i boken, Beatles, Dylan Springsteen, och mordet på John Lennon visar sig bli avgörande för Pia-Lisas beslut i slutet av boken. Namnet på boken är också en direktöversättning av titeln på Lennons sista LP.

Det som lockade mig var de musikaliska referenserna och att boken utspelas under min ungdom. Det är en okej relationsroman där det bärande temat är vissa människors förmåga att se åt ett annat håll när sanningen blir för obehaglig, och andra människors förmåga att trassla till sina relationer. Det senare verkar gå i släkten för Pia-Lisa är sannerligen inget föredöme. Man kan undra vad som händer efter att berättelsen slutat, här finns alla förutsättningar för en saftig dokusåpa...

Berättelsen i sig är inte dum, men kanske inte helt sannolik och lite onödigt lång. Men tidsandan är väl fångad med lagom många markörer, fast relationsstrul är tidlöst.

En sak som jag reagerar på är kvinnliga författares förkärlek för att ge sina karaktärer en manlig vän som är bög. Han är alltid klok och medkännande utan att vara i riskzonen för att väcka hennes amorösa känslor. Tror inte författarna på vänskap mellan heterosexuella av olika kön? Eller är det bara vanlig simpel korrekthet?

Betyg 3

Bästa romanen jag har läst på mycket länge. Otroligt välskriven, engagerande, med ett visst mått spänning, en del humor och mycket trovärdiga karaktärer. Boken är över 500 sidor lång, men den kunde lika gärna vara över 700 sidor, för här hemma hos mig for sidorna fram i rasande fart och innan jag visste ordet av det var boken utläst. Vilket känns riktigt tråkigt. Men det här är en bok med vars karaktärer jag kommer bära med mig framöver. Det här är den andra boken jag läst av Ninni Holmqvist. Jag har tidigare läst Enhet som jag också tyckte mycket om, och jag ser mycket fram emot att få läsa framtida verk av henne. Jag kan riktigt varmt rekommendera den här härliga boken!
Toppbetyg!

Betyg 5