Utdrag ur boken:
Äntligen vågade Ellinor lyfta blicken och se. Bakom gravarna, ett litet stycke högre upp i den låga backen, inne bland träden, stod en hög, uråldrig sten, mörk som en skymningskväll. Hon vägrade att gå närmare, men såg att också den stenen var jordad med kedjor och att det fanns underliga, främmande tecken inristade på den. Tecknen måste ha kommit dit för länge, länge sedan, för de var nästan osynliga.