"Orka torka" är den andra boken efter "Det kan alltid bli värre" som jag läst av Lotta Sjöberg. Fastän böckerna berör vitt skilda fenomen, finns det ändå en stark beröringspunkt - kraven på individen; hur våra liv består av ett krav efter ett annat, allt från att vara psykiskt frisk till att ha ett inrett och välstädat hem efter de senaste trenderna.

Bilderna och bildtexterna, som utgör större delen av denna bok, fick mig att såväl bryta ut i skratt till att rysa av obehag över ostädade hem, för att slutligen ge mig ambivalenta känslor: skönt att det inte är så pass dåligt hemma hos mig/är det för min egen skull jag håller i ordning?

Avslutningstexten blir ändå något av det mer intressanta och visar hur något så ovidkommande som ett städat hem har patriarkala, politiska och sociala grunder. Hur det ska vara rent och snyggt fastän både män och kvinnor arbetar och hemmafrufenomenent blir allt ovanligare, hur RUT-avdraget är som en slags insinuation av politikerna på att det ska hållas rent, samt hur vi med TV:n hela tiden matas av program där ostädade, ofärdiga och smutsiga hus ska bli rena och trendiga hem.

Jag försöker ändå intala mig att jag vill ha det rent för att jag trivs bättre i det och inte för att jag blivit programmerad av samhället att tycka det. Men den viktigaste lärdomen blir ändå prioriteringen, speciellt bland småbarnsfamiljer. Ska jag ha det rent och städat eller ska jag ha kvalitetstid med min familj, ett dilemma som inte kan tas för givet hos en arbetande familj där tiden är något av en bristvara.

En viss enformighet i detta bastanta bildlager sänker betyget och det är inte lika slagkraftigt som hennes seriealbum "Det kan alltid bli bättre", men en viktig ögonöppnare för samhällets krav på individen som aldrig verkar ta slut.

Betyg 3